MARITA ANDERSSON 

Allt andas optimism och jag går mot augusti. En månad av sensommargåvor som jag älskar. Ingenting är så härligt som sommar!

Jag mötte ett barn häromdagen som lekte med min bok. Den boken kom ut då mitt barn var litet. Den här boken heter Annorlunda Emma och Per. Som sagt var en god monolog föll över barnets läppar. Ett skri till alla som hette duga för hon hade aldrig mera tråkigt. En glass till fika tog vi gemensamt då hennes händer rörde mot glassen som var väldigt kall. När man bara är ett och ett halvt år så måste man känna med fingrarna på det man äter. Jag hade ett sånt barn en gång för längesen. Hon lade all fil i håret en gång då jag inte hann stoppa flödet. Filen kom ut på hjässan och det lilla livet log. Som goda dagar då. En kall glass vore väl gott att få? Jag besökte Aboda Klint i helgen. Vid Högsby finns detta utsiktsläge för turister. Där vore väl alla välkomna om de hade en god inblick i naturen. Ett utsiktstorn har funnits här men när jag frågat efter detta fanns det inte kvar längre. Jag stod mot utsikten som gavs mot mig. Långt borta hörde jag glada röster som badat. Min vän och jag köpte kulor. En viol som var turkos. En fläder som var vitare. Den sista hade smak av lime också. Men vem åker mot Högsby för att åka mot ett långt skogsvägsparti rakt ut i skogen för att köpa sig en glass en lördag i juli? Jaa du, det är jag och min kärlek. Vi har så roligt så jag är förvånad över att vi aldrig har tråkigt. Jag tänker emellanåt att det kommer snart en tråkig dag. Men den tråkiga dagen fanns aldrig. När vi sätter oss i bilen ler jag mot honom och undrar om han är sugen på viol? En glass av grädde. Tänk så gott den smakar. Vi är glada hela tiden. Livet är så härligt. Vart åker vi nu? Så gick det till på sommarens finaste dag.

Allas goda vinster till ett nytt avtal om bättre vård hade vi behövt då allt kan bli bättre. Jag tycker att alla som dött togs bort för tidigt. 

Mamma. Jag togs bort från dig då. Allt blev mörkt. Mitt i natten kom ett dödsbesked från mina närmaste. Allt togs bort från alla. Mina döda är här inom mig själv. Allt andas dåtid. Jag lär aldrig mera gå till dig. Då var det sommarkultur och jag togs mot majkarneval. Allt är på skoj. Mina vänner då togs aldrig bort. Han som kom igår ville leva i mitt inre. Han har mina ord. Ikväll välter allt. Som studenterna festat denna vecka kommer jag själv ihåg mitt utspring. Jag var den lyckligaste av allt. Alla togs bort från mig efteråt. Detta liv ges aldrig till annan man. Mina män kom på att jag togs bort från dem.
Jag var aldrig dålig. På plan togs mitt liv ut på ett härligt tävlingssätt. Allt inombords kom till mig då. Mina fastrar som jag avgudat var aldrig dåliga heller då de aldrig ville sluta göra roligt. Hon som blev ett hundra år kommer till mig om natten då alla andra sover och lyser om allt som hänt. Vi minns vårt sista möte i äldreboendets rum. Han som sov med mig inatt kom till mig på morgonen och ville gosa. Allt kändes så fantastiskt. Varje gång vi vaknar ihop togs vi bort från varandra en stund för att arbeta på nåt annat. Han som låg på min mage hade en svans. Vitt pälsfodral och grått i pannan. Allt togs bort på morgonen då han ville gå ut och sova i en buske. Så var det med mina män idag.
Allas liv. Mina vänner jag ägt under mitt liv finns inne i mig. Jag saknar dem mycket. Ett album av gammalt finns på mitt bord. Där är allt. Texter som skrevs förr innan jag var född av ett antal människor som längtat också. Då fanns inget internet för jag var aldrig född då och hon som ägt det var morfars moster. Hon reste i Sverige och arbetade i olika familjer som var rika. Hennes liv var beryktat och hon kom till slut hem igen då hennes mamma fick höften skadad. Det fanns ingen vård då. Hennes liv blev att vårda sin mor. Tänkte du på detta? Att när du ska ta hand om dina nära och kära finns allt kvar idag. Jag fick dra ut mitt liv också. För jag har ett handikappat barn som togs om hand av mig själv. Jag var hos henne igår då hon och jag gick en promenad. Hon klarar allt själv. För jag behöver inte göra någonting längre och allt har en stor mening för det är personal som är anställda istället för mig. Mammor har ett liv som är viktigt för alla.
Allt var gott. Mina maträtter togs bort av mig själv. Så kändes allt då jag missat mycket tyckte jag. Mina vänner togs mot mitt kök och jag är glad åt allas önskan. Tacos var ständigt ett val. Allas löfte om kladdkakor som bakats av ett kakaomått kom oftare än allt annat på tallrikarna. Mitt löfte om kärlek på nytt kom mot mig igen då jag får kramas igen. Han som gett mig livets finaste visa heter Peter. Mitt liv kom på pränt här på webben då jag aldrig vill sluta skriva om allt som jag gjort. Anledningen till ett val i dekadensens tecken som jag skrivit här var att jag aldrig vill sluta upp. Allt är så roligt!

Här var det kattskrifter. Det senaste från mig. 

Jag ska försöka skriva idag men har fått en god kamrat i mitt hus som vill ha all min uppmärksamhet. Hans vilja att vilja lägga sig i är stor. Men hans sätt beror på att hans liv varit i andras händer och de dumpade han. En katt som heter Caspian. Hans liv har ett stort hjärta till mig som vill ligga hos mig när vi sover. Idag fick jag stänga av min vinylspelare som snurrar runt för han stod hela tiden och tittade på skivan då den snurrade runt. Hans insikter av Van Morrison kom nog aldrig riktigt ut. Jag tog bort Caspian från vinylspelaren och lade på nytt ner nålen mot These are the days. Den låten var vackrast då. Efter en kort stund tog låten slut och det blev tyst. Helt tyst i huset. Då jag kom in i rummet hade han tryckt på knappen till nålen som läggs ner på skivan så den slutade fungera. Han är en märklig katt som tar bort Van Morrisons goda låtar. Han tittar på mig efteråt som ett barn som trycker på allting för att utforska sitt hus. Han påminner om ett litet barn. Caspians utsikter mot ett lyckligt liv är mycket goda nu när han har kommit till oss. Hans liv fick större mening då en person tog med honom till ett katthem där han blev kastrerad och chipmärkt och vaccinerad. Dessutom fick han nya kompisar som hade alla möjliga namn som Gösta, Frans och Sudden. De som tog hand om Caspian har ett liv enbart i kattens bästa och de gillar aldrig de som dumpar en katt. Katthemmet säger att bönderna är värst. De missköter sig för de tycker aldrig att katter ska vara kastrerade då katten enbart är ett gods som inte ska göra annat än jaga råttor åt bonden. Min katt Caspian hade aldrig en dålig dag då han kommit till katthemmet mot alla odds för han är så härlig. Han har ett gulligt utseende också som tilltalat mig. Jag vågar inte spela mera idag. Meddetsamma då jag lägger ner nålen vid min vinylspelare så kommer han fram och ska sitta på bordet bredvid och titta på vinylskivan som ligger och snurrar. Hans livs största utmaning blev att avsluta musiken. Jag sitter vid min dator och skriver som alltid. Jag gör det ofta. Hans liv består av nyfikenhet då han kommer upp på bordet och vill skriva också så blir det en rad av bokstäver som ser ut så här. åpghhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhazs. Han ställde sig på ett tangentbord. Hans insikter i mig är godare än andras. Han är dessutom omvärldsanalytiker och har ett stort intresse av allt som händer utanför huset då han oftare än andra katter jag haft vill sitta på fönsterbrädan. Idag kom det ett stort vidunder utanför fönstret som gjorde att han ryggade bakåt och lyckades ställa sig upp. En stor gul dumpers som brummade. Igår lyckades han rymma ut då jag varit tankspridd och inte hade koll på att han stod bakom mig då jag skulle gå ut på promenad tillsammans med min man. Hans liv förändrades inte alls för det trodde jag då han kastat sig ut mot äventyr. Då han sprang ut mot gatan togs han aldrig bort från mig men det kunde han ha gjort om det kommit en bil. Istället kom två hundar kopplade gående mot han och då krökte han svansen som ett u. Han visade minsann för de båda att han var väldigt farlig. Stackars Caspian tänkte jag för de båda hundarna hade aldrig ett intresse av honom och förmodligen är det alltid många katter här i området så dessa båda vovvar togs bort från honom direkt. De fortsatte promenaden mot annat. Hans liv kom emot mig efter en stund och då fick han gå in i mitt hus. Katter som finns på ett katthem har ett utomordentligt bra liv och dessa är där och får god omvårdnad som alltid. De ska märkas numera för det är lag och katterna är utomordentligt söta. De har aldrig haft annat än ett härligt liv trodde jag då jag kom dit första gången. Allt är sött vid ett katthem och de tror att de ska få följa med mig hem. Den känslan får jag som ny kattägare och stort kattfan. Vid mitt roliga liv kom jag på att jag varit utan katt länge nu och då jag är husägare på nytt så är katten välkommen till mig och det blev två katter förstås som ska umgås då allt är nytt för dem båda. Dessa båda herrar åkte bil mot mitt hus och de jamade i korgen. Som aldrig förr har jag fullt upp. Allt ska ordnas till deras bästa som stort liv. Caspians kompis heter Bossie. Hans sätt är lite lugnare men han har ett enormt stort behov av kärlek. Bossie har inte rymt men vill rymma för han har stått vid dörren och ville gå ut. Hans livs finaste tid kommer snart då han har vants vid att komma till nytt hem. Han har aldrig ett liv utan mig då han kom till mig och surfade med min dator han också så ville han ha uppmärksamhet från mig. Det här var ett brev från Bossie: ´vvvvvvvvvvvvvpåöööööööööööö'''''''''''''''''''''
7y6ä-ööööööö.´. Jag tycker han borde fått pris för sitt skrivande. Katter som skriver finns. Hemma hos mig. Jag har tagit hem två katter från djurskyddet i Västervik och tycker de borde få pris de också som engagerat sig hårt. Allt som allt får de in pengar i form av medlemsavgifter och gåvor från olika medmänniskor som skänkt kattmat också. En katt som hette Frans fick tänderna lagade för över åtta tusen kronor medan katten Gösta är den äldsta som bott här länge och han trivs väldigt bra på katthemmet. Han har samma dilemma som Pelle Svanslös då han saknar svans. Det kan vara på grund av att svansen är borta som han heter Gösta. Det var ju Gösta Knutsson som skrev om Pelle Svanslös och senaste besöket jag gjort vid Uppsalas hemtrakter dit jag for med mannen så visste jag aldrig varför allt varit på pränt. Plötsligt passerade vi en skylt som hade texten Rickomberga. Där bodde Rickard. En katt som kom ibland till Pelle för att bråka. Då Rickard från Rickomberga kom till mig i boken var det spännande tyckte mina barn. Visst vore det härligt om Gösta fick nytt hem men under tiden som han bor på katthemmet är han omåttligt populär för han är snällast. Han fyller femton i augusti sa han som jobbade där då jag hämtade min egen katt. Visst vore väl Gösta ett trevligt sällskap?

Ett barn som var förtidigt fött är här på min blogg som jag skrivit själv. Alla texter av mig.

Allt andades stort otäckt liv av stora misstag som jag gjort. Allt kändes som ett misstag då. Mina barn skulle bli felfria. Allt andades tomhet och jag satt vid ett fönster som öppet släppt ut all sol för här var det skugga nu då min tomhet stod på spel och vid mitt liv var jag aldrig mer glad för jag var utsatt. En läkare tittade ömsint mot mig och förklarade allt. Din dotter blir aldrig mera frisk och kommer alltid behöva personlig assistans och bo vid en gruppbostad som vuxen. Så sa läkaren mot mitt allt av det ljusa framtidshopp jag hade. Hon var klartänkt och mycket sanningsenlig. Ingenting gick henne förbi då hon läst min journal som hon tyckt var hemsk. Jag hade mött döden som stort utropstecken. Att aldrig mera få leva utan att ha ett barn som gravt handikappat togs emot av henne i journalen som hon läste. Hon var rädd för hon ville aldrig mera ta ut sitt liv mot någonting annat än att jag aldrig ska behöva vara ledsen för någonting. Hennes ord präntades in till mitt livs största misstag. Att hon blev så svårt skadad beror på att du har haft en fruktansvärd otur. Orden lade sig runt min arm som ett livslångt bandage. Jag hade haft en fruktansvärd otur. Mitt inre jag ville ha friska barn som kunde prata och gå. Allt sånt tas förgivet. Aldrig mera kommer mitt barn att kunna gå och prata. Hon var läkare på Västerviks sjukhus och gav mig ett stort liv av framtidshopp även fast jag råkat illa ut. Gå aldrig bort av sorg utan töm allt du har av ditt livsrum istället och acceptera att barnet har skadats vid förlossningen som berodde på din blindtarmsoperation. En blindtarmsoperation är farlig. Den innehåller mycket gifter som kom upp ur inflammationen som uppstått i din mage. Så sa hon till mig och jag lyssnade på detta och såg framför mig att jag borde ha åkt in tidigare men hon sa att jag varit dit vid gott tidsrum för jag var aldrig borta av värken som jag själv trott. Värken var fruktansvärd som kom ut ur blindtarmen då jag varit magsjuk först trodde jag men detta vände snart mot snabb resa till sjukhuset vid Västervik. Flickan fick namnet Ronja av Astrids figur som varit rövardottern på stort vis. Ett namn jag levde med på allas goda grunder. Hon kom snart ut på ett stort vis som finaste flickan med vackra ögon. Ronja fick aldrig leva med friska steg eller prata. Hennes ord blev bara bubbel och hon skrattade ofta. Ett liv av skratt blev det istället som oftare än andra hade stor kärlek till musik. Hennes inlevelse i Astrid Lindgrens visor kom att prägla henne. Vid en stor musikupplevelse av allas gemensamma livsstilskoncept kom hon att bli den mest framgångsrika eleven av alla då hennes gehör var bäst. Det påtalade lärarinnan då hon slog på tangenten vid pianot så visste Ronja att hon skulle spela Idas Sommarvisa direkt. Jag hade ett bra liv då för hon fick komma ut på ett eget vis med klasskamraterna. Det var vid lågstadieskolan vid hennes egen hemort. Min gamla lärarinna kunde aldrig förstå hur det var möjligt att Ronja visste direkt vilket låtparti hon skulle spela. Idas sommarvisa var favoriten då hon hade ett kroppsspråk som visade på goda utsikter av allas fina låtar. Hennes liv var härligt då hon hade utsikt över ett klassrum av lågstadiekaraktär som aldrig blev större än så här för hon gladde sig stort åt att vara med barnen då de var friska och hade vackraste sångrösterna. Att vara med allas lika värde var viktigt för mig som mamma då hon var i centrum av allt. Hennes assistent var så framgångsrik att jag förstod att Ronja hade stor tur. Att vara kvar i sin hemort som särskoleelev var ett bra skolval. Hon mådde bättre då hon gick vid en skola på sitt eget domän och skolan var liten och låg vid en kulle med utsikt över en sjö och byn hade en lanthandel som sålde allt. På skolgården hade hon en gåstol där hon fick skjuta sig framåt på asfaltsmark och det var kul då hennes assistent visste allt om barn med handikapp då hennes intresse är än idag handikappade barn. Som rektor på en skola utomlands finns hon idag och tog alltid ut allt i förskott för hennes inkänningsförmåga var stor. Mitt barn fick aldrig vara ensam för hon var vid barnens lekhörna oftare än andra tror jag då hennes otäcka entré då hon kom till världen hade uppmärksammats som det som orsakat hennes stillasittande. Barnens frågor kom till mig också och då allt besannats som de frågat om fick de stort medlidande. Allt som allt gavs hon stort kärleksliv här vid denna skola som aldrig mera används då elevunderlaget blivit lägre men den handikappanpassades som stort arbete och allt blev bättre för alla tyckte rektorn som aldrig mera hade en dålig dag. Rektorn gav mig cred för alla mina idéer. Till slut var jag utomlands på ett galet vis då jag och hennes assistent festat på barer i Paris. Många år senare var det som vi vandrat omkring på ett härligt sätt och tagit för oss av alla goda drinkar och croissanter som sågs på caféer och barer. Här vid Paris svenska skola kom sågs och segrade hon och jag som mor och assistent. Vi var aldrig ett dåligt team. Allt kom på pränt vid ett galet slut för nu har Ronja bott vid gruppbostaden under fyra års tid så det var ett tag sedan hon kom till förskoleklassen med assistenten iförd en stol med två hjul och jag höll andan som orolig mamma men allt var så underbart då hon mottogs med stort liv i kärlek från både elever och personalen och rektor som stolt såg sin skola bli anpassad av allt i hiss och ramp. En tid i ljus och framtidstro vid ett landsbygdskollektiv som alltid var mitt. Platsen var stor och ljus och låg vid sjön Åsunden som gott liv och heter Hycklinge. Ett liv av allt detta om Ronjas skola på lågstadiet som kom att ge henne en god start på ett mödosamt liv. Hennes språk utvecklades aldrig men hon fick svara ja eller nej då jag frågade henne något. Hennes kamrater i skolan hjälptes åt att se till Ronja som stundom lekt i dockhörnan då den var populär. Hon fnittrade oftare än andra åt allt som barnen sa då de pratade med varandra. Jag hade det tufft som mamma inför skolstarten. Hon var bara utsatt. Av kommunen. De förstod aldrig hur viktigt det var för mig att mitt barn var hemmavid i sin egen skola. Istället ville de att hon skulle åka mot en särskola som fanns i storstan som var nio mil därifrån. Enkel resa. Hon utsattes för otäckt hot. En tur om fem till sex timmars taxiresa varje dag sa en personal till mig då jag frågat om hennes framtids skolgång. Jag berättade att jag aldrig mera ställer upp om detta ska ske. Hennes liv hade ett stort värde för mig som mamma och jag tillät inte dessa långa skoldagar mot allt det hon redan varit utsatt för som handikappat barn med stora tårar. Ingen annan har ifrågasatt dessa resor tidigare fick jag veta. Men jag bestämde mig direkt för att det borde gå att få till en lösning i den egna hemkommunen och kontaktade rektorn. Hon och jag pratades vid om ett bättre alternativ hemma istället. Jag bad rektorn räkna ut hur mycket en skolplats kostar för vår kommun i den stora staden som hon skulle åkt till. Då hon räknat ut vad skolplatsen i Linköping och allt taxiåkande skulle kosta per år för min dotter kom hon att säga till mig att hon kommer att bli tvingad att ta bort en lärartjänst. Så dyrt var det att skicka iväg min dotter till en särskola i en annan kommun. Personliga assistenter finns gott om och många slåss om jobben som gjort mitt liv rikare. Ett liv av personlig assistans har inneburit att jag aldrig mera hade ett tråkigt liv. Som gott liv hade jag tur att Ronja hade bästa assistenterna som aldrig ville ha tråkigt. En assistent paddlade kanot med henne och tog med henne ut på sjön i motorbåt. En assistent som var blivande kantor fick spela för Ronja en hel dag på kortis. Hon hade roligt då. Hon bakade kakor som monstret av Kermit. Vid den stora dagen var hon på besök mot alla odds i simhallen. Som stort badfreak. Hennes stora stad gavs allt av aktiviteter som gjordes på ett härligt vis. Ronja fick det bra mot allt otäckt hon upplevt då hon fötts. Hennes liv hade stor mening för alla. Även de som inte fanns inom räckhåll och jag kommer aldrig glömma dagen då hon blev hämtad av assistenten som köpt sig en cab. Mitt vid allas skolavslutning gled hon och hennes assistent omkring som stort raggaråk tillsammans med andra elever vid särskolan som blev framgångsrikast på allt. Ett gott liv hade alla här. Jag var glad. Äntligen togs allt till mitt bästa som mamma också.

Teneriffa tog mig på bar gärning då jag valde att åka hit med min man. 

Gordon Ramblers togs emot av mig på Spinnet vid Habos kulturcentrum. Irländska musikslingor gavs ut på nytt. Som gott liv då mitt musikhjärta slagit rot här också. Irlands nationaldag gavs stort utrymme på festen. Här varde det utstuderat gott liv av allas irländskas intresse.

Veckans nöje. Att jag aldrig mera hade tråkigt. Vid veckans firande av St Patricks day inleddes den festen redan på mittersta dagens visa. Som jag älskat Irland och dess musik. Allt allt allt hade stor betydelse för mig. Som jag älskat irländsk musik av rang. Ett liv av allt som gått som på räls. Jag såg en storvuxen man spela på sin saxofon av irländskt en gång på Hultsfredsfestivalen. Hans sång gavs magi. Mitt livs bästa stund. Vid ett träd satte jag mig och log mot alla jag såg. Detta hände 1989. Van Morrison som kommit från Irland gavs stora scenen mot alla odds. Hans rykte sade att hans sätt varit tålmodigt. Alla journalister som skrev om han tyckte han varit sur. Jag föll för honom. Hans livs finaste musikstil kom in i mig för alltid. Sånger av vemod och mycket kärlek. Kärleken som kom emot mig från Van är godare än alla andra. Så känns det än. Jag hade ett nytt liv i kärlek då. Som kom emot mig med öppna armar. Hans livs största kärlek var jag. Det sa han till mig då vi satte oss mot trädet för att njuta av Van Morrison och vi hade aldrig dåligt liv där vid sjöns utsiktsläge för allt andades livslust för alla badade samtidigt. Sjön Hulingens vatten såg svalkande ut där vid varmt väder. Allt var härligt då. Vans livslust fanns visst och hans sätt var på ett gott sätt. Han blev inte sur. Vid ett regnigt livslustsvägskäl varde det irländskt. Allt detta kom hela tiden emot mig på Hultsfredsfestivalens resor. Att ständigt stå på tur. Som gott väder. Vid fredagens musikskräll kom jag att ge mig ut på vägarna med mitt livs största kärlek. Han och jag har ett gott liv som stora musikfans. Vid ett kulturområde av rang finns Spinnet på utkanten av Habos lilla stad. Här var vi på ett firande av St Patricks day i fredags den 17 mars. Bandet hette Gordon Ramblers och består av allt. Som godis. Min släkting som spelar gitarr var där på scenen och sjöng. Hans livs passion var musik och detta är irländskt. Ett liv här var härligt. Håkans sångröst tog mig till Habo. Bandets livslust var som ett stort liv med irländska sånger. Vi tog oss till ett övernattningshotell mot Vättern där alla hus varit blåa. Jönköpings stads alla lysen speglade sig över vattnet. Magiskt. Allt här i Jönköping var så fint. Mitt liv i Habo var först som pizzaätare. Det var många år sedan som jag stannat här på genomresa. Vi kom tillbaka hit som förstagångsbesökare då mitt första beök varit glömt. Men minnet kom upp av att jag smakat godaste pizzan då. Som kulturälskare togs vi upp mot ett valv av många alster och då blev vi erbjudna ett verk. Verket var ett älgmotiv och pizzan som jag hade glömt togs fram igen och mitt livs godaste trodde jag då. Habos bästa pizza hette den. Vid Vättern finns allt. Mitt irländska musikliv är härligt.

Mina drömmar slår in som alltid. Mina livsstilskoncept bar mig bort till en pub med irländsk musik. Som godis fick jag läsa Malin Albertssons bok om två katter. Hon och jag är goda vänner och möttes vid en skrivkurs.

Jag var på ett gott humör då jag var på ett ställe i Hultsfred idag. Vi var på genomresa som årets första turister. Som jag har rest nu. Vid en tankplats av allt jag förut varit på fick jag se en bok om katter. Min vän som är kattfrälst skrev den boken om Wilda och Wilja och hon är Hultsfredsbo som tur är för här är allt bra. Boken är om två katter i Kalmar och då jag sett att allt var vackert på bokens omslag blev jag glad eftersom hon och jag möttes vid ett gemensamt skrivkursevent. Vid mitt livs största glädjeliv togs vi till en skrivkurs av allt. Mitt vid mitt bästas skrivstartsliv gick jag till kursen som tog mig fram. Jag älskar att skriva då jag alltid haft ett gott liv inne i mitt inre och skrivit förr. Vid mina föräldrars stora drömmar om sitt liv hade de aldrig ett dåligt liv och jag är lyckligt lottad. Boken om katterna Wilda och Wilja ger mig lust att börja läsa ett barnboksäventyr. Han som gjorde allt bättre var Gösta Knutsson och hans katter gjorde mig gladare då jag var ung. Allt om Pelle svanslös är riktigt bra. Hans liv i Uppsala togs till mitt hjärta och jag var på besök i Uppsala för en tid sedan som turist då mitt Instagramliv tog mig hit. Allt vid detta liv är roligt att göra då jag startat upp mitt Instagramkonto redan för tio år sedan. Som gott liv av allt. Här följde mitt fotointresse med. Mina bilder gavs till alla och mitt livs bästa tid var kommen. Att få följa dig Marita är bättre än allt annat säger en hop med människor till mig och jag är glad. Vid detta livsverk kom jag att tänka på att jag aldrig mera hade tråkigt för tänk så många fina resmål det finns i vårt avlånga land och jag reser oftare nu. Som gott blod av allt. Ett liv av övernattningar i andra städer är gött. Vid mitt Instagramliv togs jag mot allt. Ett liv i roliga upplevelser. Som godis. Att få åka på turné. Det hade jag önskat att allt var. En turné med allt som tillhör och jag fick alltid ut det bästas liv. Han som håller mig kär är glad då jag tog allt med mig in i vårt förhållande som innebär att han aldrig mera är ensam. Jag och mannen åkte på turné mot vårt gemensamma mål. Att alltid ha roligt. Ett livsstilskoncept. Mot Växjö var vi igår och såg the Bowery band spela på ett irländskt ställe som fått gott liv då jag och min man kom dit. Jag minns en god livsstil vid min ungdoms fagraste vår. Ett band av gammalt hette The Pogues och han som sjöng var aldrig hemma. Han var alltid på turné. Då gjorde vi aldrig mera entré på ett dåligt vis för irländsk musik gavs aldrig bort. Ett liv i vitalitet.

Min goda stil. I Jukkasjärvi fanns ishotellet då och att vara äventyrlig var ett gott liv. Med mina anor av Kropp. 

Vintervita träd. Ett landskap av vitt som jag älskat. Som vinterland togs jag mot ishotellet på dess goda vinteris. En gång log jag mot detta hotell som byggts upp av isblock tillverkade av vattnet i Torne älv. Ett isparadis. Som gott liv. Mitt liv här gick aldrig att förstå. Så kändes det. Detta turistparadis av is. Som låg på norra halvklotet och sögs upp av massor av olika nationaliteter. De kom från fjorton länder sade personalen vid hotellreceptionen. Här är intresset stort av norrskensvyerna som finns runtom då allt är svart om natten. Som gott liv frågade jag en man om han varit uppe tidigt på hotellets rum och han berättade att han bjudits av hotellets personal på blåbärssoppa vid sängkanten. Vid hotellets mitt är porten in i hotellet och där leder en gång fram mot kristaller. En lampa med stilrent liv. En väg av is ledde in mot Jukkasjärvi då jag gick mot kyrkans mitt som låg mitt vid byns sista utpost mot fjällvärlden. Han som kom efter mig var också ensam men fortsatte ned mot vattnet. Jag stod där en stund och tog bilder ut mot Torne älv som mynnar ut vid Jukkasjärvi och ute vid skogslivet hördes skall av djur. Vid detta läge gavs inget åt slumpen då jag visste aldrig vad det var för djur jag hörde. Jag stirrade mot ett renhägn och tog ett par bilder av alla saker jag såg då jag hittat en stig som ledde bort från byn. Den följdes av ett gäng som gått vilse för här var allt kyligare än på alla andra platser jag besökt. Som gott liv i slutet av mars kom vårsolen fram och lyste i Jukkasjärvi. Som god släkt av mitt efternamn som heter Andersson tänkte jag på mitt släktnamn av alla jag har och det är Kropp. Ett äventyrligt namn med anor av vallonerna. En god äventyrare var jag som rest ensam dit.

Här var jag på mitt nya ställe. Prematuravdelningen på godaste livet. US i Linköping. Ett liv för småttingar.

Mitt liv med dig är fint ändå. Mitt barn av stort liv har fyllt trettio men kom aldrig ut som talare för hon är född med en cp-skada. Då hon var liten fick jag veta av läkaren att hennes liv med detta är enbart som tallös. Att vara tallös ett helt liv är tufft för hennes liv finns ändå. Men vem ska gå på ditt livs bästa tal? Ett barn av vår tid försvann för mitt inres väl då jag fick beskedet. Mitt hjärta svalt. Hon som sa orden fanns aldrig mera för det var bara ett liv i ett läkarrum. Mina ord svalde. Vid ett liv av allt fick jag aldrig vara mamma mera som allt annat. En stunds eftertanke gavs mig då som aldrig haft otur. Mitt otursförföljda liv var till ända då. Mitt liv med detta gavs tankar av allt. Vid ett himlavalv trodde jag att barnet var dött då jag fick se henne ligga vid en liten kuvös. Ett barn av kuvös fick mig att inte vilja leva mera. Jag ville spy och fick ledas mot mitt rum då som jag aldrig mera ville lämna. Här är mitt liv. Vid ett nytt dagsljus dagen efter fick jag vara på hennes sal igen som nybliven mamma. Vid mitt bröst låg hon för första gången då jag kommit ut ur mitt rum som ansvarstagande. Jag var trött som sjutton då jag varit med om mitt livs värsta resa eftersom min blindtarm tagits bort två veckor innan förlossningen. Hennes namn blev stort av Astrids saga. Ronja. Ett val av alla val jag haft vid mitt bord. Hon var aldrig mera stor trodde jag då. Vi som fått förtidigt födda barn fick allt serverat. Vid detta liv kom jag inte hem på lång tid då allt vid detta barns liv sätts alltid på pränt. Som godast av allt. En tid av ensamhet och samtidigt ett liv på ett sjukhus då jag ville hem med Ronja. Men ingenting kommer gå bra trodde jag då inom mig. Ett barn av förtidig födsel dör oftare än andra. Jag önskade mig en normal förlossning av allt. Men ingenting gick bra längre. Barnens tid är god på en prematuravdelning som har personal av allt. Mitt liv då var enahanda som mamma. Jag satt på ett rum och tittade in i ett kuvösliv på hennes små fötter av allt. Ett liv som var väldigt nytt och smått och mitt eget. Hennes tillstånd kom på tapeten och jag hade ett gott liv. Barnet är bara förtidigt fött sa de. Hon låg på mitt bröst som ett nyfött barn då jag fick prova på att göra kängurumetoden som använts på prematuravdelningen. Vid det tillfället ligger barnet på ett gött sätt vid mitt bröst som är en god ersättning för kuvös. I kuvösen ska barnet ligga som om det är inuti magen. Vid detta tillfället for jag upp ur mitt innerstas liv som ett jehuuu och vrålade att det blir aldrig mera som förr. Det var först då jag förstod att jag var mamma. Detta hände två dagar efter att hon föddes och hon var så liten att jag var rädd att hon var död. Som nyfödd vägde hon endast ett kilo och 860 gram. Hon vägde endast ett gram tyckte en tjej jag skojat med och hennes son som fötts tidigt hade varit ute för ett otäckt liv. Det sa hon till mig. Vid mitt inres värsta resa fanns det flera mammor jag mötte där på ett positivt vis. Hon som kom emot mig vid detta livet var god och var mamma åt ett flickebarn med namnet Lovisa som fötts dagen innan mig. Jag och hon stöttade varandra som tusan. Hon var ledsen på sitt livs bästa hälft som aldrig kommit dit och stöttat henne och Lovisa som varit så liten började växa då vi som varit utsatta var aldrig mera utsatta alls eftersom vårt liv växte. Hon som kom mot mig då var glad alltid och vi hade mycket att göra då vi fick gå på promenad en stund tillsammans på sjukhusets stigar. Som gott liv var jag aldrig mera ensam förrän hon flyttar hemifrån tänkte jag och tog in mitt sunda liv mot allt. 

Här är jag ute på vift! Örebro togs till mitt hjärta om morgonen och då jag vaknat tog mitt liv en annan vändning. Slottet gick upp på mitt förstaval. Örebro är ett liv i kärlek. 

Jag satt på ett café idag i Örebro. Där var det många gäster. De satt ensamt och spelade ett spel med datorn. Bredvid mig var en hund. Den tittade på mig hela tiden medan hans matte drack upp kaffet. Hon hade ingen dator och hon satt tyst och funderade hela tiden medans hunden log mot mig. Plötsligt gick hon på toaletten medan hunden vaktades av mig. Så kändes det. Den satt där så ensam och log. Eller vaktade hunden mig istället? Den var vitlockig och såg så snäll ut. Jag saknade mitt gamla husdjur då. Det var en gammal katt som jag haft många år och han log alltid mot mig också då han jamat mot mig många gånger. Hans liv tog slut på ett dråpligt sätt då hans hälsa försämrats länge.
Jag var aldrig på ett dåligt sätt. Mitt liv togs bara ut på entreprenad. Då hade jag gått framåt länge och varit utsatt samtidigt. Som ett glödande sken togs jag bort från allt av kärlek då jag skilt mig en gång för längesen. Den tiden tog jag bort helt idag. Jag steg upp på morgonen med ett leende då min man jag träffade för ett år sedan log mot mig då jag vaknat. Vi har det bra du och jag log han mot mig. Kom så går vi mot frukostmatsalen och äter och dricker ett gott kaffe sa han. Vi gick tillsammans upp ur hotellsängen och jag log igen. Livet var så härligt. Att möta Örebro på morgonpromenad var gött. Jag gick mot slottet som byggts en gång för längesen för att möta kungarna. Där gick folk på promenad på väg mot nytt. Det kändes så skönt att få ta bilen ut på roadtrip i Sveriges avlånga land. Örebro hade ett fint ljus. Hit vill jag åka igen och ta för mig ännu mer.

Jag var på ett partyhumör då jag festat i mitt ungdomsår. Som många andra hade jag ett stort och vidlyftigt hår. På ett 80-talsvis. Bilden är från ett annat festtillfälle. Då var det vitt vid vårt party. Av mjöl. Mjölfest. Som kom till mig på ett roligt vis.

Jag har varit yngre...Då var det en fest en gång that I remember. Som sagt var. Ett liv i mjöl och AC/DC var ett gott festarliv. Mitt bästa liv var en gång detta. Mjölfesten kom detta party att heta. Men det bara blev så. Han som bodde på gården där vi var kom på att han var sugen på ett practical joke. Det var vanligt då jag var på fest. Ett practical joke som kom att ske på ett stort vis för jag var vit i mjöl och log. Den killen kom att bli mitt roligaste vänskapsband. Hans stora förmåga att göra ett roligt liv ännu roligare då vi var på fest skapade ett stort förråd av roliga historier. Den gången kom jag att bli dränkt av mjöl. Vi borde ha stoppat hans framfart men helt plötsligt kom han ut ur ett skafferi och kastade ut mjöl på oss. Dimman var tät. Allt var vitt och hans mjölpåse tömdes på skojfriskt folk som aldrig mera ville lämna denna fest. Hans förmåga att hitta på hyss fick mig att leva ut. Vi hade ett gott humorpartaj denna kväll och festen fick namnet mjölfesten efter det. Att leva ut var ett gott signum som kom att stå sig alltid. Jag var på stridshumör då. Att finnas i goda vänners lag var aldrig tråkigt. Hans hus städades av han själv dagen efter och då kom han att fundera på vad det var som gjorde att han tagit fram mjölpåsen. Det var vitt överallt. I minsta vrå låg ett vitt pulver och skrattade åt honom. Hans städliv var inte alls roligt den dagen har han berättat för mig efteråt. Skrattet kom att vara kvar långt efter det. En mycket ovanlig fest av allt jag upplevt. Mjölparty. Som godaste livet togs vi bort av allt skojigt då jag startat ett familjeliv efter det. Han som jag haft som ett annat vänskapsband reste mot Sydamerika morgonen efter och kunde aldrig mera göra annat än avstå allt då hans liv hade ett annat liv än andras. Han var säsongare på jobbet och åkte iväg till Sydamerika varje vinter som turist. Vi var barndomsvänner och hans stora intresse av alla saker vi lekte med var alltid indianer och fotboll. Brasiliens och Argentinas fotbollslag följde han alltid. Intresset av allt som hade med Sydamerika att göra togs bort trodde jag då han blev vuxen. Inte då. Han hade allt kvar inombords om denna världsdel som jag trodde han tröttnat på. Inte då. Jag ville ha han som vän hela livet eftersom han var snäll. Han blev bara 31 år men togs bort av allt på ett dramatiskt vis då hans liv släcktes ned på ett visset sätt. Ett tidigt dödsfall som tog mig hårt. Vid detta livet är allt fyllt av glädjerus med inslag av sorger då jag mist vänner på ett hårt sätt. Hans sjukdom delade oss andra åt också då jag gick åt ett annat håll efter det som småbarnsmamman. Mina barns liv kom till mig istället. Hans namn var Andreas. Vi delade ett musikintresse då vi växte upp tillsammans som grannar och hans favoriter som barn var Flamingokvintetten som blev större och större då vårt stora leksaksland kom mot oss. Jag hade Thorleifs på mitt gevär. Dessa band var större än alla andra trodde jag. Mitt gevär blev starkt. Vi hade aldrig tråkigt då. Som gott vin delade jag aldrig annat än honoms liv. Colombia togs bort från mig. Han hade roligast där. Jag var aldrig rädd eller vad tror du? Ett liv av Colombianskt publiv gjorde mig orolig att han skulle råka illa ut men det han sade om detta land var allt annat än bra. Det var mera kriminellt än andra länder. Men han fann det fantastiskt vackert där. Naturen omramade hans fina upplevelse av det landet som han skulle återvända till berättade han för mig då. Jag var god. Ett skojigt liv hade vi då vi umgicks på ett glatt vis. Jag har aldrig förstått varför han skulle dö. Så ung. Han förde oss alla samman som somrigt vin. Jag var aldrig uttråkad då. Ett gott liv fick vi den tid han fanns på jorden. Hans ursprung var tyskt då hans efternamn var Moll. Ett liv av dur och moll. Det kan man gott säga om allt jag upplevt då på hans och mitt land. Mitt liv av livskvalitet.

Teams mötet idag var bra. Jönköpings fina sjö låg stilla och skvalpade på min promenad av glad nostalgi. Ett par neongröna pumps kom upp igen ur minnet. Idag har de ett nytt liv. Som skor. 

Mitt liv med höns och appar. Som god användare av ett gammalt beprövat recept tog jag fram min app och hade ett möte i Teams idag som var trevligt. Jag hade mitt bästa sätt då. Som god användare av digitala appar är jag aldrig uttråkad. Fördelen med digitala möten är att de kan göras vid ett bord på en annan plats. Idag var jag i Jönköping och satte mig mysigt tillrätta vid ett café på Jönköpings trevliga shoppinggata och då vi var eniga i allt min man och jag valde vi att köpa ett gott bröd med kaffe till. Ute regnade det som tusan. Jag njöt varje sekund av mötet som var väldigt trevligt med en bra inriktning nämligen foto. Min man satte sig mitt emot och hade ett eget telefonsamtal med en gammal kompis. Vi valde att gå längs shoppinggatan där det fanns många butiker och vi köpte en rosa skjorta åt min man på Busfrö som har goda händer med second hand. Ett gott val av butik med begagnat tycker jag. Jag mötte dig. Som ung tjej och vild tjej och galet vackert. Vid en tid då jag var ung fanns det neongröna pumps som jag köpt och använt många gånger. Till fest i Stadshotellets källare i Vimmerby. Discot var ett populärt ställe med namnet Pelikanen. Då hade Dala och Pelle som var mitt sällskap ett gott liv med mig. Och till detta fanns aldrig annat än en tjejkompis som var av Vimmerbyätt och hette Katarina Karlsson. Jag hade ett bättre liv med dessa personer och fann aldrig annat än ungdomslivets glada dagar som tjej. Jag hade ett liv av lycka. Jag fann ett par neongröna pumps idag vid ett skoställ på samma sätt som då. Jag blev förvånad över att dessa skor är av modern stil igen då jag älskat att använda mina neongröna skor som jag haft på fester. Fester av 80-tal. Som ett nyfunnet liv. Mina goda vänner och jag tog oss aldrig bort från allt av glädje. Ett liv i ungdomligt festande. Med neongröna pumps mindes jag mitt tillval. Jeans av allt. Jag var aldrig ensam på gatan i Jönköping idag som gått på stort med fina vyer av stadsvatten och kedjor med olika butiker. Mitt Jönköping som aldrig varit dåligt. Här fanns alla släktingar då jag växt upp och jag besökte detta stadsliv då. Vi gick mot Jönköpings länsmuseum för att se ett arv av fotoklubben som är lokal. De hade ett gott liv och en våning längre upp fanns utställningen om John Bauer som dog i en båtolycka men hade sinnesnärvaro nog att gå till skogs med pensel och block och låtsas vara målare för han hade ett stort liv inombords av troll och monster. Mina vyer i Jönköping kom att bli grå idag då det regnat ordentligt och jag tog mig aldrig upp ur dvalan då jag satte mig i stolen på ett café av allt. Jag log då jag tittat ut genom fönstret av glas. Jag mindes min höna. En vit. Som stort fan av höns var jag alltid glad. Minnet av allt jag gjort hade varit roligast att se på film idag. Mina referenser av höns är godare än allt annat då jag haft höns som hobby i 26 år och jag tog mig aldrig ut ur djungeln. Numera bor jag på en trädgård med avsaknad av höns men det gör ingenting då jag fått ledigt. Som stort fan av höns togs jag aldrig bort från dem som alltid varit goda då de värpte ett ägg om dagen och jag log. Mina höns finns i mitt minne och jag har älskat dem mycket. Jag är god äggätare. Av allt att döma. Ett liv i humor med barn som älskat dem mycket. Jag hade höns då. Det var roligare än allt annat då. Mitt liv i repris. Som hönsmamma fick jag ha det bra. I ett gott revir. Där sitter jag idag och skriver. Alltid. Om allt som hände under mitt liv. 

Jag hade aldrig ett öknamn som barn. Mitt under fikat vid syrenbersån blev jag som förbytt. 

Då det var stund att gå till sängs togs nalle fram. Så var det då jag var liten. Mitt liv med nalle kom att bli stort. Som stort fan av nalle var jag aldrig ensam för han togs bort från mig då jag varit utomlands. Som ett dåligt liv av gosedjuret som kom att komma hem igen senare men det visste inte jag då för mamma lade gosedjuret på ett gott vis i en påse av plast som nästan förmultnat då jag hittat tillbaka till gosedjuret igen. Han låg på ett gott vis i påsen och var aldrig borta. Men den dagen vi hittat tillbaka till varandra igen kom jag på att jag aldrig mer behövde nalle som kom ut som orangefärgad med vita tassar och jag log. Han var aldrig mera utåtriktad på ett gott sätt för det tyckte jag att nalle var då jag var liten och jag togs bort från nalle som aldrig mera fanns. Hans liv togs bort från mig trodde jag då men han fanns inte mera heller eftersom jag var stor. Ett avsked av nalle kom att bli ett dåligt liv. Som jag aldrig mera trodde var bra eftersom jag växt. Nostalgiskt liv i barndom som var härligt. Nalle gavs till mig på min födelsedag då jag växt. Allt var väldigt fint och jag var lycklig i min barndom som var harmonisk med fina föräldrar och mitt bästa arv var farmor som berättat historier av allt. Ett kvinnoliv fanns som var underbart med alla vuxna som stod omkring mig och log. Jag minns hur grisslakten hos mormor och morfar var omgärdad av allvar med allt som skulle tas omhand av köttet och jag log åt mormor som bad mig röra om i plastbaljan av grisblod som skulle blandas med mjölet då hon ville göra palt. Palten smakade underbart med ett gott fläsk till det och lingonsylten som plockats hemma i skogen. Allt var viktigt för dem medan nalle och jag lekte och jag var aldrig utstuderat elak eller påstridig för mitt liv hade en enormt stor mening men ingenting togs bort från mig heller då jag var den viktigaste av alla. Mitt liv fick aldrig bli tråkigt och det fanns risker med att växa upp ur myllan som ett gott flickebarn med en god inblick av allt som behövde göras då. Om sommaren åkte jag mot Sveaborg där jag bodde med min mormor och morfar för jag hade sommarlov och då mådde jag toppen för vi tre hade ett härligt liv tillsammans. Morfar berättade sagor för mig om nalle och han var aldrig hemma sa han som om det hade haft betydelse. För jag hade missat att ta med gosedjuret jag aldrig mera behövde. Som god sed fick jag se mitt liv gå bakåt trodde jag då jag kommit dit men det var för att dessa båda hade ett annat liv än mina föräldrar som jobbade. De var båda lediga om dagarna och hade fått pension efter att ha varit bönder hela sitt liv som många andra på landsbygden då. Vid ett tillfälle fick jag ett öknamn jag aldrig mera hörde senare då det uppkom ur ett förtal. Min morfar och mormor sa att jag aldrig mera kommer att ha stora problem eftersom jag är den snällaste ungen av alla. Då jag var trött på att höra att jag alltid varit snällast av allt som fanns hade jag aldrig mera tråkigt för jag och morfar pratade om att förtala andra och då sa han att det gör människor som hittat på ett öknamn på en annan person. Mitt liv var dystert. Helt plötsligt förstod jag att jag aldrig mera har ett annat namn än Marita. Jag var för snäll för ett öknamn och det kom jag på då vi satt på en vit soffa av trä ute i trädgården om sommaren för bullar och kaffe. Som skojfrisk unge togs allt snällt bort och mormor frågade vad jag gjorde då hon upptäckte att jag varit borta på ett nytt sätt. I min fantasi ville jag vara elak. Jag kom på att om jag stoppar ner stortån på bullen som är nygräddad på brickan så har jag också gjort hyss. Jag hade övervunnit snällheten som fanns i hela mig och var på väg mot nya hyss som aldrig funnits där tidigare och jag var aldrig mera utsiktslös trodde jag för livets stig var stor och busig. Mot nya mål tog jag mod till mig och lutade mig bakåt på ett roligt sätt och mormor log. Hon förstod att jag varit för snäll och ville göra ett bus jag också. Hon sa att jag borde ta mig i skinnet. Ett uttryck om lugn. Då jag tog stortån och drog den uppe på de nygräddade bullarna som låg på brickan fick jag se att jag var överlägsen som sjutton. Morfar skrattade åt mitt hyss och undrade vad som hänt med dig. Så sa han och tittade på min fot. Då svarade jag att det är dags för dig morfar att förtala mig för första gången i ditt liv. Jag hade ett roligt liv den dagen jag gav morfar en utstuderat stor utmaning nämligen att ge mig ett öknamn också eftersom jag inte skötte mig längre. Jag har aldrig sett dig så där förut sa min mormor som undrade vad jag gjorde eftersom jag aldrig haft foten i brickan tidigare. Hennes sätt var mera omedelbart då hon aldrig mera ville äta av bullen jag vidrört med tån. "Jag blir tvingad att förtala dig nu då du inte skött dig", sa min morfar som aldrig sett dess make sa han och log för han förstod att jag gjort ett hyss. Jag vill också bli förtalad då jag är jämt snäll säger alla och jag har tröttnat på att vara snäll som sjutton sa jag till min morfar som skrattat mera än någonsin då han hörde mitt ord. Då förstod han hur viktig han var som människa av allt. Hans liv med nalle gav oss bara första ordet i alfabetet för han visste aldrig varför jag varit så snäll som ingen annan. A som apa sa han och log då jag varit snäll så länge så jag har tröttnat på det sa jag till morfar som aldrig mera ville jag skulle göra ett hyss. Vid syrenbersån togs beslutet om att förtala mig. "Eftersom du har smutsat ner bullarna som mormor bakat så får du ett öknamn som tyder på att jag har förtalat dig och du får hädanefter alltid bli kallad för Fotfiselisa". Min mormor fick ett gravt skrattanfall som lyfte hela Sveaborg och hon grät tills tårarna kom för Fotfiselisa hade hon aldrig hört talas om tidigare som öknamn men det namnet kommer du få heta hela livet nu då du har gjort ett hyss här i bersån. Fotfiselisa var det vackraste förtalsnamnet tyckte morfar och mormor skrattade på ett roligt sätt då jag var i blickpunkten på ett barns bästa vis för jag hade ett liv i kärlek med dem båda. Då jag åt upp bullen fick jag nästan kräkas för mormor sa till mig att jag hade inget annat val än att äta upp bullarna som fick putsas av ordentligt först. Att äta sig mätt på bullar som jag haft foten på var ett dåligt liv tyckte jag då men morfar och mormor skrattade åt mig som kommit upp i trotsålder trodde de då. Fotfiselisa blev ett stort liv av minnet då jag äntligen tog för mig och vågade göra ett hyss för morfar var som Leif GW Persson i sättet. Hans goda liv av medmänsklighet kom att bli stort för mig och då hans stora kärleksförklaring mot mormor var det bästa för hon var den enda kvinnan i Sverige han sett som var vacker. Det berättade han många gånger och då log hon mot mig och sa att jag är också vacker som hon. Vi var vackraste flickorna i hela världen tyckte hon och log. Morfar hade aldrig tråkigt han heller och inte min mormor som gjorde mig till stans bästa brud då jag senare aldrig mera haft ett dåligt liv. Mitt vid vägkanten togs nalle bort och jag kom aldrig mera tillbaka till Sveaborg då de båda gått bort flera år senare.

Ett gott liv med dig. Henrik fick mig att le. Hans sångröst gavs stort plus. Som artist fick han alla som stod framför scenen på Meltbar att skrika högre.  

Det har blivit sämre att boka på Booking.com då jag inte längre kan avboka och få pengar tillbaka. Som resenär är jag utsatt. 

Jag var på mitt bästa humör med kärleken som gavs allt. Då Tina Turner slutade turnera ville hon vara hemma. Jag lider med henne då hennes son gått bort. Allt var så härligt på Isstadion i mars år 1987 då Tina sjöng. Som god rocksångerska. Idag är hon ledsen. 

Jag har varit ute i bögda och sett allt. Så känns det idag. Att åldras. Vinterkylan känns bister idag och mitt sällskap är inte hemma utan besökte en vän som ligger på sjukhus och är väldigt sjuk. Jag vill leva länge. Mitt liv är fint som snus och jag har ett gott liv som någons flickvän. Han säger att jag är bäst. Vid vårt gemensamma hus ligger vi kvar länge i sängen idag och myser med varandra och jag har det bra. Vi är väldigt förälskade. Mitt liv är härligt och jag ler. Livet är inte alltid lätt. Att mista den man älskar har både jag och alla andra gjort. Som kompisar fick vi aldrig nog då. Hans liv var aldrig trist och vi var aldrig ledsna då. Nu har han gått bort. Som vännen jag miste vill jag ha han kvar och jag har saknat han. Hans liv blev väldigt kort och berodde på sjukdomen. En vän jag hade i skoltid. Hans liv var fantastiskt och vi var aldrig tråkiga då. I yran vid trädgårdsföreningen satt vi vid ett ljus om natten och tog oss ett glas som alltid. Han hade ett släktskap med en mycket känd och framgångsrik konstnärssjäl som var impressionist. Vi var aldrig dåligt rustade av allt som kom ut ur munnen då vår humor var rolig och vi skrattade nästan jämt. Idag läste jag om Tina Turner som lagt ut ett sista inlägg av sorgligt. Sonen är död. Hennes Ronnie har gått bort och det var i december. Jag tänker på hennes liv som sorg och ur sorgen kom framgångar som varit enorma. Då vi var en hop med kompisar ur Linköpings mylla som tog oss mot Stockholm och isstadion en dag i mars ville jag aldrig mera vänta på att hon skulle dansa förbi mig på en stor scen. Hennes rykte som rocktjej var stort. Hennes hår skulle jag aldrig glömma som stort och spretigt då vi lyssnat på ett stort antal låtar for jag till biljettkassan och tog mig fram snabbt som tusan. Hon höll hov på sitt eget sätt som stor och framgångsrik men hon hade haft det tufft. En exmake som kom att sitta i fängelse gavs stort utrymme i pressen då hans och hennes liv tillsammans var stormigt som tusan. Vid fängelset satt han länge då hon gick åt ett annat håll till en god musikproducent som gav henne ett antal låtar som blev en god inkomstkälla. Hon blev mer framgångsrik än exmaken som gjort henne illa. Då var hennes liv i fokus i pressen som tog upp problemet mot allt detta som hänt Tina. Hennes liv gavs upprättelse mot misshandeln av exmaken. Då hon kom till Stockholm år 1987 var jag på Isstadion som gäst och togs om hand bra. En härlig kväll. Tina Turner fick rungande applåder mot en stor publik som ville ha alla hennes låtar. Hon fick ett stort framgångsliv med låtar som Private Dancer och Whats love got to do with it under 80-talet. Jag slogs av hur oerhört underbar Tina Turner var som sångerskan från Tennessee, USA och ville aldrig åka hem igen. Vi levde livet i tunnelbanan den natten som gott slut. Ett liv av musik från Nutbush city limits. Hennes private dancer blev en av världens mest sålda. Ett underbarn är hon och jag ler mot hennes stora dag då vi möttes vid en stor scen på Isstadion den kvällen kom jag aldrig mera att se livet likadant som innan. Hon gav mig självförtroende som tusan då hon sa till alla tjejer att ni aldrig behöver ha ett dystert kärleksliv om ni tar bort allt dåligt direkt. Jag var i himlen. Hennes låt om att vara utstött kom att bli bäst. Då jag ser att hennes ålder är hög finns hon kvar i vårt musikliv. Som god 83-åring är hon god som tusan. Ett liv i musik av Turner gavs mig oftare då. Nu tog jag på mig en glad skiva av vinyl hemma ikväll som lyssnerskan av alla låtar på denna skiva som är grå och har ett foto av Tina Turner och en svart katt med skarpa ögon. Vid detta liv togs en bild av mitt biljettinnehav den kvällen. Hon var glad den kvällen då vi såg henne stå på sina höga klackar. Ett glatt leende av private dancer.

Ett liv av magi. I Fillongley bodde han. Den kända musikern som var med och bildade ELO. Electric Light Orchestra. Jeff Lynne som var från en gård. Det skrev jag om i det förra inlägget på bloggen. Fillongley hade små hus och gårdar och var beläget i mitten av England som medelpunkt. Meridianlinjen går där. På lagom avstånd med bil finns Birmingham och Coventry. Två orter med drag. Ett drag i publikliv i fotboll som gått dem över huvudet då hon jag åkte med varit arbetskamrat med en chef för ett fotbollslag. Hans liv är fotboll och han har ett gott liv med sig själv som stort fan av Birminghams lag. Han hade ett liv i fotboll i känslor som gjorde att då hans lag förlorat var han arg och då de vann fanns glädjeyttringar som varat i flera dagar. Ett liv av fotboll som aldrig tar slut. Till England har många svenskar rest för kärlek till fotboll. Jag hade ett drag under galoschen då det kom till mitt eget fotbollsliv som aldrig blev bra då jag aldrig fick ta för mig. Men mitt fotbollsliv blev ett roligare liv på skolgården istället för i föreningslivet. Att alltid ta för sig är bättre då jag gått mot strömmen alltid. Mitt liv med fotboll blev roligare då jag blev erkänd som duktigast och det var min gymnasielärare som undrat varför jag aldrig blivit uttagen till ett lag eftersom jag var framstående. Mina skott mot mål var de värsta hon hade sett. Då det blev ett gott liv för mig att idrotta togs jag ut till ett innebandylag istället som bestod av grabbar då vi hade ett härligt bollhav av vinster som jag gillade. Att idrotta har varit mitt bästa. Då det togs bort från mig trodde jag det var för alltid och det var då ryggen gick isär. Då blev det ambulansfärd mot ett sjukhus som aldrig hittade annat än inget fel alls och jag fick åka hem med en remiss till ett cykeltest då det kom fram att jag aldrig hade haft något dåligt liv alls utan jag var bara tillfälligt utbränd. Jag hade ett bra liv snart igen då min resa till ett smärtfritt liv gick till kiropraktorn. Han hade ett bättre liv med min rygg än läkarna i Linköping. Han hittade felet direkt och kunde laga ryggen. Det var inte svårt alls sa han. Men för mig var han en god vän alltid även om jag aldrig är där längre. Hans kunskaper som utbildad kiropraktor gjorde mitt liv fantastiskt igen. Att vara smärtfri är underbart då jag ville börja jogga igen. Jag hade ett arbete som personlig assistent åt mitt barn och fick inte sjukskriva mig. Jag jobbade med utbränd rygg. Att vara förälder åt ett funktionshindrat barn i Sverige innebär att jag aldrig varit sjukskriven. Jag jobbade i alla fall då jag varit sjuk flera gånger. Då jag fick dubbelsidig lunginflammation fick jag order om att aldrig ta i något alls av min läkare. Hans liv var värt mera än mitt trodde jag då han sa det och jag försökte säga att det får inte jag göra. För jag är mamma åt en flicka i rullstol och då han ville att jag skulle säga nej till allt jobb för lång tid framöver så visste inte jag vem som ville ta mitt jobb istället. Han som fick ta över var hennes pappa och han hade mycket annat att stå i också och ville inte jobba alls. Jag var svårt sjuk då och efter ett tag ringde jag kommunens LSS handläggare som ville be mig dra åt helvete. Så var det. Det fanns ingen medmänsklighet då jag frågade om det går att ordna någon annan som jobbar. Jag är svårt sjuk sa jag till henne som svarade att jag hade ett tufft liv. Men det hjälpte inte alls. Att Sverige skiter fullständigt i alla föräldrar till funktionshindrade barn för då sparar de massor med pengar. Är det sant? LSS handläggarna är utbildade i att spara pengar åt kommunerna. Det trodde jag då jag mötte LSS handläggaren den gången. Hon var god som guld för kommunen som tillät allt och hennes liv i LSS var för alltid för hon var utbildad till LSS handläggare. Men min lunginflammation tog tid att läka då jag trott att jag jobbat för mycket så var den smittsam. Ett liv i otur hade jag då. Att vara sjuk är inget kul alls. Enligt LSS lagen ska alla som tillhör den gruppen bli godkända först av en läkare och därefter finns det massor av skyldigheter till alla som blir godkända. Dessa skyldigheter är att de ska ha ett liv som är som alla andras. För att få ett bra liv ska de ha personliga assistenter. Jag fick ligga på en säng för att orka jobba då jag fått order av läkaren om att ligga. Tänk om facket hade kommit och inspekterat arbetsmiljön. Det finns många arbetsmiljöer som aldrig granskats. Vem bryr sig i Sverige tror du? Eftersom LSS lagen var annat trodde jag att dotterns LSS handläggare varit ute på ett dåligt sätt. Hon tycker att personliga assistenter är dåliga. Jag fick ligga ner och jobba. I dubbelsidig lunginflammation. Nu funderar jag på om det var ett mordförsök av kommunen. Mot mig. Jag hade inget liv kvar trodde jag då jag försökte stå upp men min läkare sa till mig att du kommer inte att dö då du har fått bättre värden. Till Fillongley åkte jag många år senare. Då hade livet tagit en ny vändning och jag var i ett annat liv. Min dotter hade flyttat hemifrån och jag fick göra annat. Då jag satt uppe i flygplanet som avgått från Amsterdam mot Birmingham hade jag ett annat liv. I april blommar tulpanfälten i Holland och de lyste som röda lampor på marken som aldrig ville bli annat än större. Då jag kommit mot Birmingham var rapsfältens lampor som solar. Vid Fillongley var jag gladare. Allt kändes härligt i England som förhoppningsvis tagit sig samman på ett bättre sätt än Sverige. Ett liv av allt. Här föddes Jeff Lynne och på Spotify har jag spelat min favorit av ELO. Hold on tight. Jag överlevde tack vare min mamma och pappa som hade mitt liv i sitt liv. De fick agera istället för mig som alltid då jag varit sjuk för kommunens LSS handläggare tycker att mina föräldrar var dugliga som vikarier och dessutom pensionärer. Hon sparade massor av pengar återigen och var aldrig annat än nöjd. I Kisa var det nog aldrig meningen att det skulle finnas handikappade då det är ett annat land.

Jag har alltid velat ha kul. Att aldrig få gå på puben tog mig mot en god resa då jag längtat ut till ett annat land som älskat musik med Dylan. Tänk att få se byn där Jeff Lynne växte upp och puben där Traveling Wilburys söp. 

Bilen på bilden ovan är från ett bilmuseum i Coventry och är världens snabbaste. Jag har ett barn inom mig som säger att jag ska ha kul. Allt ska vara kul. Då jag var småbarnsmamma gick jag på nybörjarkurs i gitarr och spelade med mitt barn och sjöng en god sång. Vi hade roligt då och då jag tog mig till ett annat land valde jag England som jag älskar. Sista gången jag var där gick jag över en åker mot puben i andra änden av byn med min väninna. Hon har bott där i trettio år och hon och jag åkte ut varje dag till olika besöksmål nära Birmingham som är Englands näst största stad. Vi passerar gården där Jeff Lynne i ELO växte upp och då berättar hon att Traveling Wilburys suttit på puben av engelskt liv här i byn och supit. Hela Traveling Wilburys som jag älskat att lyssna på som aldrig varit annat än riktigt bra. Bandet var bäst och bestod av Jeff Lynne, Tom Petty, Bob Dylan och George Harrison av Beatleskt ursprung. Bob Dylan som jag fått leva med under en konsert en gång i Stockholm och då var Tom Petty med och spelade med Bob. De hade aldrig tråkigt här vid byns pub säger hon. Vilket liv vi hade på puben alla kvällar då jag var där. Då vi var där var det aldrig ett dåligt liv som jag fick uppleva. Vi tog oss mot Coventry och ett bilmuseum med olika engelska bilmärken som tillverkats där. Tänk att vandra runt i engelska städer. Här vid Coventry togs mitt liv mot nya upplevelser som jag aldrig förr fått. Bilar av engelskt är finast som Jaguar som aldrig gör annat än glänser. Här var det gött att vara då jag hade träffat min man som kom upp på mitt livs största kärlekslåga då han tog mitt sällskap här hemma mot en vacker plats av svenskt i sin Oldsmobile från 1959. Då var vännerna från England här och hälsade på oss istället som sig bör och vi tog oss en rundtur ut i naturen. Vid mitt livs största kärlek finns alla mina vänner som jag älskat mycket. Vid mitt senaste besök av alla jag gjort hade jag kul. Då jag skrivit om Ulf Kvensler i mitt förra blogginlägg togs jag bort från han. Det var mest ett uttryck då jag beskrev han som författare och han var där på den tidpunkt då det var förintelsens minnesdag. Han tog mig mot framtiden då det varit ett helvete att vara utsatt. Att aldrig ge upp var mitt motto då jag var på vårdcentralen förra veckan för att se varför jag aldrig haft ett dåligt liv. Min puls togs upp på ett papper i en blodtrycksmätare som sa att jag var frisk. Den är 52 och har ett gott liv för min framtid som komma skall. Ett härligt liv mitt i livet fick jag då jag googlat på den pulsen och jag fick titulera mig god som tusan. Ett resultat av alla jag gjort och då visste jag om att jag varit sådan hela livet. Som godaste tjejen i allt. Mina möten med kändisar av allt jag gjort var roligast och då kom Özz Nujen som god etta. Hans liv blev en god visa. Ett uttryck för framgång.  Jag hade ett himmelrike med Henrik Hjelt som kom fram till att det var svårt att beskriva ett gott kärleksförhållande mellan två personer. En god visa som tog mig till himmelriket också. Här är allt bra. 

Jag har besökt föreläsningar som berört. Ulf Kvensler på bilden hade ett gott författarskap som Solsidans medskapare. Hans insikter om allt var intressant och jag satt vid biblioteket och myste. En kylig januarikväll av allt jag upplevt som människa tog jag en bild för att föreviga hans leende mot mig. Vi som satt där hade aldrig tråkigt. Hans liv har en stor mening och det har mitt liv också. 

Jag var på föreläsning av svenskt författarskap ikväll mot alla odds då det var mörkt och bitande kallt och mitt sällskap gick med krycka. Vid ett bord satt hon. En författare med mörka vackra drag som sade sig ha judiskt släktskap. Hon var judinna. Jag har också bruna ögon och brunt hår men mina rötter är svenska. Hon var författare och illustratör och hade släktforskat om sitt ursprung och tappat bort släktingar som försvann. Att tappa bort släktingar är ett trauma. Hon var glad som få. Författaren hette Joanna Rubin Dranger och hade ett gott öga mot publiken som var stor i Domkyrkan i Linköping. Domkyrkans väggar var varma som sjutton då vi satte oss för att lyssna och utanför var vindarna kalla. Ett monument över en tid då alla kyrkor byggdes i Sverige. Då jag gick hemåt mindes jag mina egna släktingar som fanns då jag växte upp. Tänk om de hade försvunnit som under andra världskriget. Ibland har Joanna varit rädd berättade hon och dessa känslor var nog aldrig ur ett utanförskap för samtidigt har hon varit orädd också då hon förstått att ingenting kan hända. Ingenting kan hända var en trygg mening. Jag var aldrig rädd jag heller då jag fick mitt första barn som aldrig blev bra. Hennes födelse blev utåtriktad då jag var utsatt. Ett förtidigt fött barn kom ut på ett sånt sätt att jag blev uppmärksammad av alla läkare som fanns just då. Hela förlossningssalen var full av läkare. Ur ett födelseperspektiv var jag aldrig rädd. Att prata om rädsla tog mig mot en ny föreläsning som domkyrkan arrangerade. Att våga vara annorlunda. Jag hade mitt bästa med Ulf Kvensler då jag var på ett annat föreläsningsämne förra veckan som var ett författarliv. Hans bok Sarek var ett liv av vilt. Han är medskapare av Solsidan då han arbetat med Felix Herngren som aldrig gjorde annat än kände den som varit Ove Sundberg. Den roligaste karaktären av allt. Som fanns på riktigt. Kvensler skrev flera avsnitt till Solsidan då det var som roligast och hans Vår tid är nu har gått framåt också. Ulf Kvensler var aldrig tråkig på biblioteket som arrangerade föreläsningen. Hans temperament gav mig mersmak. Då han berättat om sin morfar som bott vid en by som hette Bölminge var jag glad då hans mamma upplevt samma saker som min. Nämligen den nya tiden med tillkomsten av elektricitet hemma. Hon hade fått en bok av Ulfs morfar som var skriven av Maria Lang och hon hade ett liv som lärare också. Ulf Kvensler startade sin karriär som författare år 1993 och hade nog aldrig tråkigt då han var skådespelare i Kvarteret Skatans tv-serie. Då han spelat rollen som läkare skrevs det ut ett antal analskämt som visade på ett gott liv av humor hos Ulf Kvensler. Att ha en hel teservis i analen var en diagnos som läkaren ställde på en patient och det skämtet var det roligaste. Ulf Kvensler var glad som sjutton då vi som var där hade goda frågor av alla hans sidor. Jag hade gott liv med denne författare som togs bort från mig och jag åkte hemåt igen. För hans godaste sidor var många och jag var aldrig rädd då heller. Ett liv i mörker satte pricken över iet på hans godaste sidor. Nämligen hans nya bok Sarek som rymt bort från mig då jag ännu inte köpt den. Mitt bidrag av rädslor nämligen utanförskapet och mörkret som lyst med sin frånvaro hos mig nu. Jag har inga rädslor. Allt är bra.  

Jag var på en begravning då det kom ut minnen om min morbror som varit ett stöd. Hans livskamrat dog av cancern som spreds ut men han hittade kärleken på nytt. I fyrtio år fick han och Kristina leva tillsammans. 

Sorg. Ett liv av otäckt. Jag var på begravning för några dagar sedan. Så kändes det att vara sorgsen. Inombords var jag glad som alltid. Sorgen kom ändå. En man jag känt under hela mitt liv. Han hade ett väldigt gott hjärta mot mig alltid. Vid den tid då han och jag togs från varandra var det julafton och han fick somna in för alltid då. Min morbror som var bonde under hela sitt liv och aldrig tog semester. Den gången fick han skratta för då han kom på att han varit ute under en månad som militär hade ju han varit ledig. Repmånadsmötet kom emellan och senare i livet kom cancern emellan då hans första fru bara blev fyrtio. Ett helvete jag mindes som barn. Sorger av allt. Hans första fru hade ett bra liv med honom också. Jag mindes henne som litet barn och var aldrig ensam då hon kom emot mig med sitt leende. Vid ett somrigt minne som aldrig bleks bort kom hon till mig för att skjutsa mig mot lekis. I en röd Saab. Som aldrig slutade puttra. Hon och han var gladare av alla och togs bort från mig då hon fick cancer som spreds ut och då jag fick veta det förstod jag allvaret. En sorg som var stor för mig och alltid dog hon till slut. The End. Ett slut jag ständigt bär med mig. Hon var vacker som få. Ett liv i rulltårtans land hade han som aldrig kunde sluta fika. Och ett liv med sitt nya kärleksliv. En dejt som kom till på ett sätt som var föregångare till dejtingappar. Han hittade en ny kärlek på en kontaktannons. Som hette Kristina. Vid mitt livs största tid av mitt eget liv i kärlek gick han bort för alltid och hans namn var Lennart. En snäll kille som var bonde och alltid på gott humör då. Han tog alltid mitt parti. Han sa till mig att hans liv som bonde varit mycket enklare än att vara förälder åt en funktionshindrad dotter som jag har. Han kunde inte förstå hur jag orkat. Att kämpa åt ett barn som behöver stöd med allt. Hans liv som bonde var lätt jämfört med att vara funkisförälder. Han ville aldrig leva sa han om han hade blivit pappa åt ett handikappat barn. Han tog mitt parti som mamma och var glad med mig. Jag såg han som ett gott parti av medmänniska som alltid fick mitt stöd också.

Mitt liv som Parisare vid januari månads blöta väder.

Jag hade ett gott liv denna vecka i Paris. Mitt livs största kärlek och jag var där för att göra stan på ett svenskt vis med goda maträtter och franska croissanter samt ett gott liv i sevärdheter. Jag tog mig ut på stan och log mot allt. Att vistas i Frankrike i januari var kyligare än vanligt. Då jag var här senast var det november och vi var bara ett ungt liv av höstlöv. Mitt sällskap hade aldrig besökt Paris innan men jag var au-pairtjej här i fem månader under 1988 och har varit i Paris fyra gånger efter det. Jag älskar staden som aldrig sover och jag tog mig hit med Tui som hade ett bra paket med flyg och hotell då jag tyckte det var enkelt. Ett hotell av franskt liv som heter Jacks hotel var riktigt bra då det fanns ett litet frukostrum också som serverat goda frukostar av små mått då det inte ens fanns kaffe först trodde jag. Men kaffet hittade jag på franskt vis i en automat som stod på ett bord. De som jobbade på hotellet trodde aldrig på oss då de var fransmän som aldrig trott att jag skulle komma dit utanför säsong. Så var det. Att gå mot strömmen var som vanligt mitt bästa sätt att få till ett gott liv. Vi valde ut detta resmål istället för sol och värme eftersom Paris var mitt livs bästa resmål ever. Här var det lugnt på många sätt för vid Montmartre kom vi aldrig fram eftersom många ville prata med oss om allt. Vi sa till dem att vi ville ha lugn och ro för här är det aldrig tyst. Allt som allt togs vårt härliga liv upp på nytt då jag aldrig mera ville lämna stan. Mitt i Montmartres hjärta satt en gatumusikant som aldrig varit annat än framgångsrikare än alla andra för han hade en katt på sin axel som satt på den och tittade sig omkring. Hans liv var rikt av intryck. Katten var svart och hade stort hjärta till oss. Den bar en röd tröja som gått att linda om hans kropp. Hans liv var rikt av allt då han plötsligt kom på att en hund som kom förbi gick ut för att visa sitt nyaste klädesplagg nämligen skor som satt på hans tassar. Alla fyra. Dessa skor kom att gå till historien som snyggaste hundplagget. På Instagram finns en trend med kläder på katter och hundar och Parisarna har tagit trenden till sitt hjärta. Hunden bar stolt allt till sitt innerstas slut. Vi skrattade åt allt i hund och kattmode som vi fick se på Montmartres höjd bredvid den vackraste kyrkan i Paris. Sacre Coeur. Här hade jag ett gott liv på 80-talet och då var stället känt som en plats man skulle undvika för det fanns många ficktjuvar och det förekom stölder. Det var känt vid en tid då det var sämre allting. Vi tog oss in i kyrkan där det pågick en gudstjänst så vi smög oss ut igen för att njuta av en himmelsk utsikt från kyrkans trappa ut mot ett storslaget Paris och jag var aldrig utsatt det minsta. Här fanns en god vy mot allt. Sacre Coeur hade ett gott liv för oss som turister från Sverige på allt. Jag tog mig ut mot alla andra sevärdheter då jag log mot allt vid Champs Elysee som är den bästa shoppinggatan i Paris av alla. Vid en butik av Bulgari tog vi oss mot utsikten som visar Parisarna till historien då det är den okände soldatens grav som finns under Triumfbågen och som är ett minnesmonument över stupade soldater vid den tid då Frankrike var vid krigstidsålder. Vid Triumfbågen var det kallt då regnet kom över oss då vi stod där och tittade ut mot trafikkaoset vid la Etoile som betyder stjärna och är namnet för trafikdelningen som består av tolv olika vägar som utgår från la Etoile. Jag var gladast av allt. Här åker de moped och motorcykel som sjutton och tiden går snabbt. Ett gott liv var det i Paris som alltid är bra på tidsuttryck då jag gick nerför gatan som ledde mot Bastillen togs mitt liv ut på nya sätt mot ett härligt liv i Paris. Vi satte av mot Eiffeltornet som snabbt bjöd oss på hissåkning. En tur upp mot andra våningen gjorde mig lyrisk då jag såg alla båtar på floden Seine genom hissfönstret så kändes det så härligt att vara tillbaka på nytt. Ett lugnt liv av turismens gåvor tog mig ut på nytt mot andra våningens golv och här var utsikten som alltid fantastisk och allt var lugnt då ingenting var så bra som att det var ingen kö. Mitt livs största kärlek var gladast av allt då han äntligen hade mig. Vi log mot varandra då vi tittade ut över allt. Paris är en stad som passar alla förälskade som aldrig vill lämna varandra. Kaffet var gott och vi tog oss mot ett gott liv av värme då vi satte oss på ett snitsigt café som hade ett tak av kupolformat mått och tog värmen till oss istället för bort från oss då taket var gjort av hårdplast och var utsiktsvänligt. Men här är det inte alls slut för Paris tog oss aldrig bort från varandra för vi valde att gå på alla olika caféer och restauranger som fanns då vi beställde burgare och pommes som var franskt. Här var efterrätterna godast. Vid Quartier Latin tillbringade jag ofta tid då jag bodde här och då var det känt för sitt trendiga liv. Mitt liv som au-pairtjej var oftast bra då jag ofta gick hit för att se Paris ur allt som jag känt för här fanns ett gott utlämningsställe av konsertbiljetter som jag köpte då. Mitt liv som konsertbesökare av allt som fanns 1988 var Sting och Whitney Houston som aldrig ville sluta sjunga. Hon var vackrast då. Hon hade mitt hjärta som aldrig ville sluta slå. Sting sjöng som en Englishman in Paris som var titeln på hans nyaste skiva då. Fast han hade ändrat på texten som var an Englishman in New York. Mitt liv på nytt kommer fram fast på allt som fanns förr. Jag beställde två desserter som heter Pavlova och består av maräng, grädde och hallon. Vi satte oss på en uteservering av gott liv och tittade ut mot trafik och Parisare som åkte moppe och promenerade ut mot floden Seine. Här är allt vänligt och jag var aldrig ledsen för mitt liv stod på spel trodde jag efter min skilsmässa som var tuff. Jag log. På nyttfödd är jag igen som förälskad tjej och har ett ännu bättre liv nu. Ingenting togs bort från mig. Jag hade ett liv av allt i Paris vid januaritid med mig själv också. Åk till Paris innan du dör. Ett gott råd av mig. Au revoir! Take your time to be with your best lover.

Jag hade ett fint möte idag då jag besökte ett event av framtidskaraktär. Ett liv av dig. Som framtidsstrateg hade jag haft ett bra liv. 

Jag går mot framtid. Idag tog jag mig mot ett nytt föreläsartema. Att tänka på ett framsynt sätt som ett gott nytt årsliv. Jag tog mig mot Internetstiftelsens hus då jag fick ett tips om att det skulle bli ett event som hette Utforska Sverige 2053. Mitt liv som utsatt kom upp då jag var bara en hårsmån från att dö. Då. Jag kom upp på ett operationsbord med mitt barn av rövardottersläkt som heter Ronja. Hon och jag överlevde som genom ett dunder och brak av åskblixtar. Tack vare kirurger vid Västerviks sjukhus. Då var det ett gott liv. Men tiden gick efter operationen och jag låg där ute på en säng av sammet som jag bäddat åt mig själv för jag hade ett härligt liv då. Mitt barn var så efterlängtat av mig och jag trodde inte längre på ett gott mammaliv för det fanns risk att jag skulle gå bort. Mitt liv blev ett annorlunda liv då hon fick ett särskilt namn. Ett namn som sa att jag hade ingenting att säga till om mera. Hon skulle alltid finnas vid mitt barnsliv som första barnet och tog mig mot ett gott mammaliv ändå. Ända tills hon skulle flytta fick jag se att mitt barn var bra på att göra mig till utsatt. Den LSS handläggaren som satt vid kontoret och fick in ansökan om en flytt hemifrån hade aldrig lust att infria beslutet. Hon sa att det var viktigt att planera in en flytt och att vi samarbetade om ett datum. Någonting hände ändå. Nämligen att ingenting hände alls för det blev ingen flytt hemifrån. Som brukligt. För den LSS handläggaren hade inget liv alls på sin arbetsplats och struntade i att göra något. Det tog tre år att få klart en byggnation och ingen från kommunens sida tog kontakt och undrade om jag hade ork. Hon förblev hemma tre år längre än planerat. Det avslöjade jag idag för Kairos Future som har ett omvärldsprogram då de forskar om hur vi ska få ett bättre liv. Jag hade haft ett mycket bättre liv och min dotter också om vi båda hade sluppit en dålig makthavare och det önskar jag att alla andra ska slippa också. Hur gör vi för att undvika dåliga makthavare? Ett gott liv har vi svenskar om vi slipper dessa i framtiden och tar hål på alla fördomar om oss som har funktionshindrade barn. Jag hade haft ett mycket bättre liv om jag hade sluppit Mia Hill. Hon var LSS handläggare då och hon tog inget ansvar alls. Hennes liv hade varit bättre om hon hade tagit ansvar. Eller vad tror du? Tänk att skita i att infria ett LSS beslut som gäller flytt hemifrån och det fanns flera drabbade som inte fick flytta i rätt tid. Mia Hill är dagens största idiot. Jag hoppas att Kairos Future hjälper funktionshindrade framåt då de flyttar hemifrån. Forskningen finns då det var längesen jag läste att många kommuner i Sverige har problem med att göra någonting åt det hela och då undrar många varför är det svårt att ge funktionshindrade ett nytt liv? Sverige är ett underminerat land som har svårt att ordna med bostäder åt funktionshindrade. Någonting är helt fel. Vad är det som gör att våra LSS handläggare har dålig stil? Jag uppmanar alla föräldrar som drabbas, och det är många, att göra en anmälan till IVO. De har ett bättre liv med oss föräldrar för deras uppgift är att göra kommunerna skadeståndsskyldiga. Alla kommuner åker ut då IVO gör entré. Deras bötesbelopp är hemliga. För kommunen kommer aldrig undan böter. De som togs bort från arbetsuppgifterna inom LSS tog sig till annat och jag hade till slut ett bra liv som fri. Att vara framtidsstrateg hade varit ett liv för mig.

Mitt novemberliv kom ut ur mitt finaste minne av mitt roliga liv. Ett stycke text av mig!

Novembermörkret gör mig tröttare. Allt omkring blir gråare. Mina tår fryser. Jag fyller på kaffe i min bryggare och njuter av att sitta inne i värmen som omsluter mig. Mina drömmar fylls av gamla reseminnen från varma länder. Ett gott liv vid en god strand. Jag frågar min älskade om vi ska boka en resa snart. Jag vill åka till Paris säger han snabbt. Där har jag aldrig varit tidigare då det skulle vara intressant att på på ett bilmuséum. Hans idé är annorlunda än min då jag fylls av minnen av Paris som är mitt andra hemland. Där har jag bott en tid då jag jobbat som au-pair i Paris. Flanera vid Montmartre var mitt senaste nöje då jag var i Paris för ett år sedan. Jag reste mot Paris i november förra året och det var otroligt fint att åka dit den tiden av året. Alla löv som täckte träden var gulare än hemma och alla vespor som åkte runt Triumfbågen var färggladast av allt. Att flanera i Paris är vackrast av allt. Eiffeltornet syns på långt håll då det är störst och högst och då var jag på ett gott humör och det var ljummet väder i november. Min tjejkompis och jag hade roligt som sjutton då vi gick mot olika uteserveringar och vid centre George Pompidou som är ett ovanligt hus med olika utställningar var jag glad. Vi drack varsin drink med franskt namn då vi kände oss som alla andra i Paris. Hon bor på 17:e arrondisementet och tog mig mot Paris då jag var ensam hemma och längtade ut. Att längta bort vid novemberväder är att vara god inombords då det där hemmalivet inte alltid tog mig framåt. Idag har jag ett hemmaliv. Kaffet smakar väldigt gott hemma. Jag tar på mig min nyaste kofta. Den är grovstickad och värmer lika gott som kaffet och då jag tittar ut kommer regnet ner mot mitt fönster. November för mig har alltid varit en månad av vila. Ingenting är så tråkigt som den månaden då allt sommarliv med konserter och evenemang är borta. Ett sommarliv är bättre. Jag tror på vila i november ändå. Allt är lugnt och stilla då jag går genom stan och allt andas förväntan om nya tider. I Paris drog jag mig till minnes mitt liv som au-pair. Jag minns de stora fönstren vid Gare du Nord som är största järnvägsstationen vid utgångspunkten mot norra Europa. Dit kom jag tidigt på morgonen den 20 februari 1988. En gång i tiden. Allt var störst då jag virrade runt om morgonen för att komma in mot city. En familj vid namn Veilleux väntade på mig då jag stod där om morgonen och längtade efter livet hos dem. Att tillbringa tid i Paris är ett väldigt fint liv. Barnet inom mig väcktes till liv. Jag såg mitt livs bästa arbetsplats då. Ett hem i södra Paris i förorten Antony av allt det vackra som fanns då var det här ett bra ställe att bo i. En trädgård på baksidan av huset omgärdades av en vit mur. Allt det gråa blev vitt och det tog tid att förstå språket. Jag tog mitt lexikon och lade det på mitt nattduksbord för att slå upp allt nytt som slog emot mig varje dag. Jag såg fram emot allt nytt som kom till mig. Inför helgerna tog jag upp min Paris guide och log. Hela staden låg framför mina fötter och jag hade väldigt stor upptäckarlust. Mitt intresse av musik tog mig mot ett butiksområde vid Montparnasse. En butik med konsertbiljetter fanns då och den hette Fnac. Det händer mycket i Paris den här våren sa min vän Monique som jag bodde hos och vi tog oss mot ett halvt löfte om att aldrig göra annat än springa. Vi tog fart mot parkområdet vid Antony och sprang i full fart genom parken då vi sågs efter jobbet igen och jag var gladast av allt. November har ett liv för mig och idag tog jag mig ett gott livsstilsmoment då jag lyssnat på mitt gamla favoritband som är Katrina and the Waves. Jag har fått en ny vinylspelare av mitt kärleksparti och då tog jag fram några av mina gamla vinylskivor och drog upp ett roligt gig. Det var på hösten då. Ett gott liv hade jag med bandet som kom ända från Cambridge i England till Hultsfred och spelade i en gympasal fullsatt av fans som kommit för att plöja runt mot en god sed nämligen att röja och dansa till Katrinas godaste lir. Året var 1986 då. Hon var sångerskan som led av galet tokigt rocktemperament och aldrig slutade sjunga. Katrina Leskanich heter hon och jag var glad som sjutton då hon kom ut på scenen i bara t-shirt och ett par slitna jeans. Ett enkelt val av scenkläder då hela hon var som störst i musikväg då. Att ha ett sånt självförtroende av allt tog oss som var där ut på bår. Hennes vilda liv på scenen är det bästa jag sett en tjej ha på scen. Då hon vann Eurovision förstod jag aldrig riktigt varför inte hon visat samma vilda stil på scenen som hon gjort i Hultsfred på en stor sal av gymnastikkaraktär då. Jag tog Katrina and the Waves till mitt hjärta då som största fanset och tog mig mot allt som var roligt efter det för jag ville aldrig sluta leva. Hon gav mig lust och den lusten gav mig ett bra gig på hösten. 

Bilden ovan är på översta utsiktsläget i Eiffeltornet då jag var där i november för ett år sedan. Här tog jag en bild av solnedgångskaraktär som jag har sparat då jag är frankofil. 

En god filmkväll på bio gjorde mig glad, ur Katalonien, då jag satte mig ner och njöt av det spanska språket!

Jag hade en god stund på denna veckas filmvisning med spanska skådisar. Jag älskar film då jag är på bio ger det mera. Filmen heter "En persikolund i Katalonien" och har belönats med guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin. Det är en släkthistoria med urstarka barnskådisar. Det fina med filmen var att jag mindes tillbaka mot mitt fina i barndomens lekstarka urtidskraftsdagar. Iris som är ett barn med starkare drag av fint skådespeleri var det fina med filmen. Hon hade ett sånt härligt sätt den här tjejen att jag blev helt betagen. Hon hade det bra vid sitt familjeliv och gick ut på duken som ett duktigt filmbarnsframtidshopp. Filmregissören Carla Simon har skrivit manuset och filmen gav mig fina naturscener på bioduken från Katalonien som är ett landskap i norra Spanien. Barcelona är staden som är störst i Katalonien. På bioduken fick jag uppleva den spanska kulturen och det stora arbetet med att sköta en plantage som inte gick bra. De demonstrerade på stort vis mot låga priser och Iris var alltid vid filmens bästa sinnelagsstämning. Det fanns ett ännu mindre barn i filmen och hon var ursöt med sitt lockiga bruna hår. Jag satt skönt tillbakalutad på min röda biostol och log. Persikoträd i Katalonien gav mig fint liv inombords då jag tog mig mot en biosalong. Att gå på bio är trevligare än att titta på film hemma för jag tog alla initiativ till att bli glad. Jag hade ett gött liv med filmen på mitt roliga vis för jag log många gånger åt barnet som medverkat i mitt inre jag som alltid vill leka. Film ses bäst på bio och jag tog mig hem med ett nöjt leende!

Spöket åt jag upp vid mitt bästa café!

Ett spöke kom mot mig inne i ett café på vårt helgliv. Då tog jag mig mot min goda vana. Att alltid ta allt för givet. Mitt livs bästa dag då. Jag var i en god miljö med goda tjejer som serverade oss. Ett café av östgötskt livsstilsmönster för här är många glada. Att jag log då var för att det var gratis och jag blev bjuden av ett snällt monster som tog mig till Östergötland och det var jag själv som tog mitt livs bästa kille till detta café. Han och jag fick en inflyttningspresent av Richts. Så heter caféet och det där spöket log. Alla spöken som jag känt tog jag aldrig med mig hem. Det var alla killar jag mött och som jag aldrig ville ha. De var spöken som jag aldrig ville ha. Att ligga med ett spöke är ingenting att ha.

Mina godaste drömmar log mot mig då jag ville ta mig fram på gatan vid Sides hus i Turkiet. Ett gott parti av kycklingar som var hemgjorda i keramik stod på en gata vid mitt roligaste reseliv. Här är min godaste resesidesbok av min goda livsstil som är att resa. Jag har mitt bästa av resor i mitt liv. Min resa mot Turkiet gick till på detta viset. Att jag inte åt ihjäl mig berodde på att jag hade goda livsstilsvillkor. Det var all inclusive som tog mig mot Sides havsstränder. Då fick jag vara ute på en god middag med olika rätter och efterrätterna var ungefär lika stora som en god lunch. Jag tog av allt och provade att äta Baklava som är den godaste kakan av allt med honung på. Ett gott liv hade jag då jag kände doften av poolbad och blommor som blommade runt min promenadväg mot rummet och kvällsbrisen av Medelhav är ljuv. Det vet alla som suttit på ett utefik vid Medelhavet och känt livet inne i kroppen. Turkiet får mitt fulla liv inombords att leva av allt gott jag njöt av och mitt barn fick gå själv mot glassgubben och hämta glass för första gången själv. En glass vid en pool i Turkiet är som guld som glimmar och då jag simmade vid en kanal som var inne i trädgården log jag mot en grön ödla som satt på kanten och vispade runt med tungan. Den var inte farlig men den kändes konstig. Mina barn valde havet. En dag var vågorna höga och då ville jag gå hem till poolen men barnen tyckte det var konstigt att jag stod kvar. De ville ha eget liv vid havet. Jag var rädd för undervattensströmmar och fick se röd flagg. Då gick jag ut till barnen och tog med dem hem. För röd flagg är varningsfärg och det gillade inte mina barn. De ville stanna kvar. Tryggheten i poolen är bättre för alla mammor då det blir röd flagg vid havet i Side. Jag mötte ett spöke på en bakgård i Side och han kom mot mig och mitt sällskap. Vid vårt förvånade hej som han framtvingade öppnade han snabbt bakluckan på sin bil och ropade ut "vill du köpa sprit"? Hela bagageutrymmet bak i bilen var fyllt av flaskor innehållande alkohol och jag ropade snabbt tillbaka "no thanks"! Ett spöke i Turkiet kommer jag aldrig att glömma då han var tokig. Vem vill köpa sprit av ett spöke på en bakgård vid Sides hotellbaksida? Richts café tog oss mot godaste spökena. Det caféet är på östgötsk mark av finaste konditorskapet som är ett gott liv här där jag bor. Spöket är fantastiskt gott som du ser på bilden ovan. Min bild på ett spöke som tog oss mot Side. Ett gott reseminne och caféet som tog oss till det bästa nämligen kärlek. Mitt liv idag innehåller mycket kärlek från en man som har allt.

Ett möte med en turistambassadör från Papua Nya Guinea som log mot mig genom sitt smink. Jag var gladast av alla då.

Ett minne av min bästa dag på turistmässan som aldrig tog slut. Här vid en monter på Papua Nya Guineas vis drog jag mig till minnes ett gott möte som tog mig mot en ny upplevelse. Att mötas vid ett turistmässemöte var mitt roligaste och bästa minne. Han stod då på givakt och jag gick raka vägen fram mot han och presenterade mig som tjejen som gör reklam för Sverige istället. Hans land och mitt land var helt olika. Vi tog varandra i hand och gjorde ett avstamp mot vårt bästa som ambassadörer för våra hemland. Han hade aldrig lämnat sitt hemland tidigare och vågade knappt visa sig ute för han såg annorlunda ut konstaterade han och vi såg att jag hade nog inte alls hans hemlands klädstil heller. Han hade humor och vi skrattade mot vårt livs roligaste möte för det var olikheterna som drog mig mot denne man. Att möta en man som bor på en ö i Stilla havet hade jag aldrig vågat hoppas på. Hans insikter i sitt eget hemland var starkast av allt då han aldrig ville annat än bo vid havet. Han sa att han hade ett väldigt bra liv på Papua Nya Guinea och fick möjligheten av någon som var turistambassadör i landet att resa mot Sverige och locka turisterna till ön. Jag hade ett väldigt roligt liv på turistmässan då jag mötte mannen mot strömmen för han hade ett annat liv på sin ö än jag hade här. Hans liv hade en stor mening och han hade varit ute i Göteborg som turist och tog för sig av allt då. Vi drog en vits och log då vi båda hade samma slags humor. Vi hade ett trevligt samtal och konstaterade att våra länder ligger väldigt långt bort från varandra då han ville jag skulle komma dit och hälsa på. Jag blev glad. Tyvärr blev resan inte av då jag vågade aldrig resa dit som turist. Papua Nya Guinea hade ett dåligt rykte som fattigt och korrupt då. Papua Nya Guinea har tillhört Australien men står självständigt idag och har ett bättre liv idag utan krig. Jag hade gärna rest idag. Som god turistambassadör för Vimmerby drog jag vidare på Göteborgsmässan mot min monter som jag jobbade på och log mot alla turisterna som skulle veta hur de åkte till Astrid Lindgrens hemstad. Jag var i sjunde himlen då för jag hade ett väldigt roligt jobb som ambassadör!  

Jag var på mörkerpromenad ikväll. Mitt liv är bra och jag tog mig ut ur huset på promenad. Min godaste vän höll min hand och vi gick i mörkret mot ett gammalt kvarter. Då log jag ut i himlavalvet för jag har drömt om att vara nöjd med allt och det kom ut mot mig då. Min vän är mitt bästa val. Hans insikter av gott liv överensstämmer med mitt. Vi tog mitt finaste ut ur godiset. Min dotter. Då hon var glad så log jag mot henne då vi åt tårta. Mot godishusets finaste väg log vi båda mot varandra då. Vi gick förbi en bro mot stan som stod där på gammalt vis. Vitt hus är mitt eget godishus. Där bor vi två och äger det på vanligt vis. Ett glatt liv fick jag då. Mitt bästa livsstilsknep var sallad då men nu blir det kött för två. Mitt bästa liv är nu. 

Ett fågelliv på mitt vis vid ett fågeltorn som hade god utsikt.

Jag hade ingenting annat än ett gott liv igår. Mitt fågelintresse väcktes till liv igen. Min man och jag tog bilen mot Järnudda utanför Hultsfred och såg hundratals tranor som landade på Hulingen för att sova. Här vid gammalt musikliv finns ett bra fågelliv där en häger kommit som varit utrotningshotad. Min barndom kom tillbaka och min barndom var bra. Jag hade fåglar som intresse av olika karaktär. Det var roligt och jag fick aldrig nog. Fågelboken låg i min hand då jag sprang iväg och gick ensam på stigen mot spänningen. Att uppleva spänningen gjorde att jag tog ett hopp över en å. En nattskärra log mot mig då. En väldigt ovanlig fågel. Den låg bakom en hasselnötsbuske av grönt som tog mitt bästa liv av lycka då. Jag visste var det var roligt att leva. En nattskärra som låg och kurade gav mig hopp. Den tog ingen notis om mig alls då. Jag var ensam och hade ett fint lugn inombords då jag förstod att det var enda gången i livet jag hade tur. Min mamma hade berättat att den fågeln var utrotningshotad då den var vanlig som tusan i hennes barndom. Hon sprang i en hage på utflykt då hon hörde den knarra. Många gånger. Den har ett utseende som väcker känslor då den för längesen ansågs vara en själ som hade kommit tillbaka från andra sidan för ett möte. Känslan inom mig då jag mötte min själ var stark. Det var det för min mamma också. Minnet av nattskärran väckte känslor av mig till liv på nytt. Igår tog vi kaffet på bänken vid Hulingen med andra då det ordnats med guide. Hägern var ute på vift med goda vänner och tranan var nöjd. Jag såg ingenting annat än ett glatt gäng i kikaren. Mitt minne av tranor var då jag var vid Hornborgarsjön på våren. Det sattes goda rekord då. Mina första fåglar av mitt hjärtas foton då jag var fotograf. Jag hade kul till detta fågelliv som var rikt av kärlek. Mycket trandans som tog mig mot Västergötland då. Att titta på fåglar gav oss aldrig tristess. Inte igår heller. Im a birdlover! 

Jag var på Retrovik idag i Västervik. Det är en secondhand butik. Dit åker jag då jag har tid. Då har jag roligt för det finns mycket av nostalgi. Ett parti serietidningar blev mitt köp som gav roliga skratt. Att läsa Buster och Fantomen är snyggt på nytt. Ett roligt uttryck är att känna sig vissen som en blomma i november. En gammal slagdänga ur Pellefants julfest. Ur Asterix på Korsika är han inbjuden till en romare som säger Kom med in till mig och ät vilt svin! Jag hade ett bra liv då. Som litet barn. Med dessa filurer. En barndom ur serietidningsvärlden gav mitt uttryck framtidstro. Det har jag alltid haft. Ett liv med framtiden är ett bra liv. Min resa idag var vacker. Jag åkte på slingriga finaste vägarna ute i landsbygden och då kom jag till en gul byggnad dit jag ville åka. En mopedintresserad man byggde upp ett museum av gult trä. Mopeder är mitt intresse. Jag älskar design och krom och snygga färger. Här vid en by på landet finns alla märken trodde jag. Ett hus med goda innovativa drömmar. Hjorteds mopedmuseum i Småland. En rosa moped tog mig in i livsstilskonceptet av brinnande intresse för att skriva på mitt sätt. Jag hade ett väldigt roligt liv på Hjorteds mopedstuga. Hit åker massor av människor för mopeder är populärt. Då jag åkte dit tog jag mig dit på ett gott sätt. Med min bil av Volkswagens t-crossmärke. Min moped är kvar i stan på mitt bästa vis då jag aldrig åker i mopedklubbarna längre eftersom jag blev förälskad istället. Min man och jag åker själva. Det är gött att ha lyckats hitta en kille som är intresserad av mopeder och gamla bilar. Hans sätt matchar mitt och vi är de lyckligaste. Att lyckas hitta en kille att bli förälskad i som har mitt intresse av moppar och veteranbilar är lyckosamt för det är svårt. Men jag gick till mig själv och han tog mitt hjärta direkt vid den stunden då jag mötte han. Han ville ha mig direkt och jag ville ha han direkt. Vi möttes den 16 mars vid Gästgivarehagen. På ett gott sätt. Alla ni som inte tror på kärleken. Ge aldrig upp! Min dag av nostalgiska mopeder log mot mig då jag fick leva ut. Och Asterix bodde inte i Gallien för det trodde jag. Han bodde i Korsika. Är det samma land? Och mitt mopedmärke av Kymco fanns aldrig på Hjorteds mopedstuga men där är gött ändå. Mitt mopedliv är underbart. 

Igår hade jag mitt eget liv i ensamhet som är självvalt då jag är hemma och skriver. Mina goda livsvillkor är det som gjort mig framgångsrik på känslor. Vid en hemsk tid på Astrid Lindgrens värld som inte fungerat bra alls fick mitt hjärtas bästa livsstilskoncept ett stort sår. Jag var utsatt och hade inte tid att se mig an efter ett annat jobb då det var utsålt på telefonen. Jag hade fullt upp. Telefonen ringde om och om igen. Jag hade en kille samtidigt som bor i Västervik men vi ses aldrig mera. Han hade ett liv som speedwayförare i annat land då innan vi möttes men fick aldrig vara tillsammans med mig på ett trevligt sätt då han aldrig var närvarande annat än på andras villkor. Han hade ett uppdrag som tränare åt ett ungdomslöfte på hög nivå då. Det tog allt i hans livsstil då. Vi sågs på alla sätt då. Min nuvarande man är mitt livs största kärlek för han finns alltid hos mig och ger mig massor av kärlek och empati. Han vet allt om tiden på Astrid Lindgrens värld och hur jag kämpat. Att bli mobbad är korkat då det finns stora åtgärder att göra för att få ordning på allt inom ett företag som behöver blomstra. Mitt hjärtas värsta mardröm är nog att vara utsatt av allt vid denna jord. Ne touche pas a mon pote är ett uttryck av en organisation som borde finnas här också. Den fanns då jag bodde i Paris och aldrig var utsatt alls utan gjorde mig rik av kunskap och magiska ögonblick på allt som fanns då. Vid mitt bästa livsöde tog jag farväl idag av en flicka som jag vet gått bort. Hon begravdes idag på mitt värstas sorgesamma dag då hon blev bara 38 år. Jag grät ett tag för hon hade ett gott liv på samma gruppbostad som min dotter. Jag tror mitt öde gjort mig god. Idag är jag ledsen för den här flickan som gått bort var så snäll och hjälplös för hon hade ett svårt handikapp. R.I.P Louise. ❤

Då jag fick åka mot Ullevi mötte jag Ed.

Ed. Hans liv var ett gott framgångsparti. Hans röst lär vara framgångsrikast efter Beatles. Då kom han ut och tog oss mot nya sångtexter och basröster eftersom hans livs bästa resa är idag och jag tog mig mot Ullevi för konserten med Ed. Dit åkte jag med GPS och bil. Jag har aldrig varit tråkig och mitt partyhjärta är fullt av festbubbel. Mitt emot mig själv stod Ed. Jag hade mitt roliga i mig själv då jag var på ett festhumör och tog mitt livs största kärlek med. Han tog mitt hjärta dit jag ville. Vi kysstes då Ed sjöng. Han har ett bättre vett än alla andra jag mött. Jag hade mitt bästa i kärlek på konserten någonsin. Vi som var på Ullevi tog oss mot fantastiska musikupplevelser av Eds musik. Han hade en motsägelsefull omgivning som pratade skit om han under uppväxten bara för att han var begåvad. Han hade fel hemstad. Det bodde bara idioter där och till slut flyttade han till London. Då började hans karriär med pubspelningar och på de första var hans liv okänt. De som åt och drack hade ingen aning om att han ens var där. Det var en god början av karriären. Mitt hjärta svämmar över av kärlek för Ed Sheeran som tog mig mot Ullevi och vår gemensamma resa har börjat då jag fick Ed att spela för mig vid min kärleksresa till livet. Hans liv är vackert för han är pappa och har två barn också som gjorde hans liv mycket bättre. Jag vet att Ed Sheeran kämpat mycket då hans begåvning varit ett stort hinder eftersom omgivningen tog honom avsides istället för fram. Hans bästa låt var Photograph. Han hade ett bra liv med publiken på Ullevi som sjöng allsång i låten. Alla tände upp telefoner och arenan slogs in till ett jättelikt glitterpaket på mitt bord. Jag och han som jag älskar mycket tog oss mot vårt hemstadsliv i Vimmerby igen då vi varit på semester hela veckan och Ed Sheeran hade mitt hjärta för alltid som musiker. Hans röst tog mig som tjej till ett bra parti av medmänsklighet. Tänk att vara medmänsklig idag. Då är man framgångsrik som tjej. 

Kinda kommun ville jag skulle komma dit för att hjälpa till. Då fick jag en inbjudan till ett möte med tre chefer för mitt barns arbetsplats som är ett LSS jobb. Då hade jag ett bra liv för de ville höra vad jag tycker om deras arbetsmiljö. De tycker att jag har det bästa som mamma. Och den mammaresan var bra för hon och jag log mot varandra då hon fick veta att jag ordnat en toalett åt henne på jobbet tack vare anmälan till IVO. Mitt möte med tre chefer gick bra då de såg upp till mig. Jag hade ett bättre vett som tog till orda mot daglig verksamhet som inte visste att LSS är en viktig del ur kommunlagen. Det är en rättighetslag i Sverige som ger människor med olika diagnoser möjlighet att leva ett så fullgott liv som möjligt. Mitt barn har ett fullgott skydd mot idioter enligt Sveriges regering. För hon har rätt att leva ett fint liv mot alla odds. Som förälder är man hjälplös då inga chefer kan sitt jobb. Och det har hänt på Kinda kommun många gånger. Jag vet mera om mitt barns rättigheter än dem. För de hade aldrig ett liv som föräldrar själva och vet inte hur verkligheten ser ut. Frågan är hur Sveriges regering ska kunna utbilda svenska folket så deras vett är bättre? Sverige behöver ha ett bättre vett i kunskaper för vi har dåligt rykte utomlands. Det har jag mötts av då jag har rest i andra länder. Sverige har inget liv i andra länder annat än ABBA och då är det något stort fel på oss för ABBA finns inte längre. Mitt möte på Kinda kommun med tre chefer är över och jag fick veta att de ordnade en toalett på övre våningen. IVO fungerar tack och lov för de tar aldrig kommunens parti i dåliga beslut. Mitt liv är bättre nu tack och lov då min dotter kan gå på toaletten på sitt jobb. När medmänskligheten försvinner är det fel på de som bestämmer. Min dotter tvingades sitta på toaletten i mysrummet och pottan tvingades personalen bära förbi verksamhetens deltagare då de satt vid ett bord och pratade. Medmänsklighet är stort och självklart för mig. Min dotter är gladare nu och jag också. Tre chefer som tog mig mot någonting nytt att jag kan mera än dem. Det sa den ena chefen till mig på mötet. "Du har mera kunskaper om vår verksamhet eftersom du är mamma till Ronja ". Jag hoppas att Kisaborna har ett bättre liv nu då det blivit ordning och reda i kommunhuset. Ett bra liv har jag nu. Tack och lov. 

Jag hade ett gott liv igårkväll med Rolling Stones. Vi hade ett gemensamt musikparty. Så kändes det att stå på främre parkett och vara närvarande på det som kan bli deras sista turné i Europa. Bandet firar 60 år och det var magiskt att få gå ett härligt gäng till mötes. Keith var kärleksfullare än någonsin och insiktsfullare än tidigare. Han hade ett liv med droger tidigare men lever sundare och tog sitt innerstas finaste resa mot Sverige och var glad hela kvällen som ett snällt barn. Mitt ungdoms största idoler på äldre dar. En man kom med käpp och gick in och pappor kom med sitt barn. Det var många i min ålder som kom för att gästa deras konsert som var magisk. Publiken levde ut och hade aldrig tråkigt med Mick Jagger på scenen som tog ut svängarna ordentligt som vanligt. Jag får en telefon framskickad mot munnen direkt efter konserten då Sveriges radios reporter sträckte fram telefonen till mig och han ville veta vad jag tyckte om kvällens konsert. "Är de inte för gamla för att hålla på fortfarande?" Men det tycker jag är helt oviktigt för det var diskriminering. Åldern har betydelse i många sammanhang men med Stones är det enbart framgång som gäller för det är inte riktigt klokt så bra de är. Jag har ståpäls och hela arenan kokar då Mick och Keith står på främre scenen och gungar mot oss. Jag har varit på Rolling Stones två gånger tidigare och det var på Eriksbergsvarvet i Göteborg 1990 och Stockholms stadion 1995 och jag förundras över att det är många år som gått medan jag varit iväg på ett annat håll och Stones också. Jag hade inte sett Stones på 27 år men blev hänförd över deras ungdomskänsla på musikvis. Jag har ett väldigt bra liv idag då det blev storslaget igårkväll på Friends Arena. Mitt liv med Rolling Stones är för evigt. 

Jag hade ett gott liv på Scandinavium i Göteborg då jag mötte Monica Törnell som var vackrast av alla. Hon kom gående vid entrén på väg mot konserten jag också skulle gå på. Rod Stewart hade kommit för att ge oss ett härligt musikmoment på scenen den kvällen och jag åkte dit med mina båda gymnasiekamrater Magnus och Jeanette. Vi tre hade ett glatt budskap att LEVA LIVET. Vi var vid ett mycket gott konserthumör då vi lyssnat på hans senaste vinylskiva. Jag älskade Rod Stewart så mycket att det pirrade i hela kroppen. Vi såg Rod spela på ett fantastiskt sätt. Han hade en enorm utstrålning som jag fastnat för och hans livsstil är och var god. Anders Hvidfeldt skrev recensionen som jag sparade och har kvar. "Konserten igenom tar fansen upp spontan allsång och när de sjunger som starkast blir Stewart helt mållös och står bara och stirrar ut över folkhavet med imponerad min. Under två timmar förvandlas Scandinavium till ett jättediskotek och hela arenan vibrerar på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare." Mitt livs roligaste konsert blev det också. Jag hade ett bra liv då som ung tjej som älskade musik så mycket att jag reste på allt möjligt på Sveriges scener och i Paris också där jag har bott. 

Här hade jag mitt finaste ord av mitt hjärtas bästa musikkväll på slottet vid Östergötlands största turistattraktion. Tomas Ledin gjorde oss till lyckliga män och kvinnor på ett gott vis. Jag blev glad!

Vid mitt bästa möte med Ledin hade jag min bästa sång om honom. Vi möttes på ett party vid en välgörenhetskonsert i Stockholm i december som jag var fotograf på. Han hade ett fint hjärta till mig som musikfan i stor skala. Han var god som guld mot alla i lokalen och log ut mot mig som fotograf då jag var där på ett ideellt uppdrag som anordnades av Gula Änglarna som grundades av min kompis Ethel Dahlman. Hon har ett gott hjärta som hjälpt många utsatta människor som haft svårt att klara sig på Stockholms gator som uteliggare. I lördags kväll var jag på klassisk mark som stort Ledinfan på slottet i Vadstena. Tomas var på gott humör på sitt bästa vis. Hans smekande röst bar mig ända hem mot Småland där jag bor. Han hade ingenting emot att få se mig som den jag är på hans konsert och då blev jag glad. Vid en tid efter covid tog jag mig ut och blev lycklig vid slottet i Vadstena. Då blev det utsålt som alltid. Ledin hade mitt hjärta som i en ask. Att leva och låta levas är en god text om livet. Att ta ut ett hjärta ur någon annan på grund av fördomar är hälsosamt tror de som gör det. Men fördomar rår Tomas Ledin och Ethel Dahlman på för de båda tar ut allt mot de som har fördomar. Det finns inga värre män och kvinnor än de med fördomar. Visst hade vi det bra vi som var där på konserten i Vadstena? Som slapp allt förtal mot människor som har det svårt. I denna stund är jag bättre på att ta för mig av livet som gett så mycket vackert till mig. Mina kärleksbestyr är riktigt bra då jag har ett fint liv med kärlek och glädje och framtidstro och jag har ett bra liv som jag älskar på mitt eget vis. ❤

2022-07-20

Jag tänker på dig. Ett vackert citat som tar mig mot kärlek. Det vill jag säga till er idag. Jag har pratat med Christer Fuglesang idag och han var något stressad för han hade en konferens på hotellet där jag jobbar. Hans liv har en stor mening som astronaut och barnboksförfattare. Jag intervjuade Christer Fuglesang på mitt vis åt Dagens Vimmerby som är ett medieföretag. Jag och Christer var eniga i allt och hade ett trevligt samtal om hans liv. Han har sitt skrivande och har gjort barnböcker som är upplysande om rymden. Jag tog mig till Christer för att få skriva om honom och hans eget projekt i Vimmerby som är ett miljöteknikföretag. Jag stoppade honom vid ett stort gupp i Alperna. Han var på väg nerför backen på skidor medan jag ringde och vi pratade om allt. Christer har en god vän i Vimmerby och därför fick han vara med på hotellet idag. Jag tycker att han är världens snällaste astronaut och texter är till för att bli lästa. Mina texter har en stor mening för mig och mitt eget skrivintresse. 

2022-06-07

Mitt på Kinda kanal har jag mitt bästa som passagerare. Idag åkte jag med veteranbåten Stockholm på kanalen som går i Linköping. Här såg jag det vackraste av Linköping med svenska flaggan i handen på nationaldagen. Jag är lycklig. På lördag tar jag mig ut igen och ska gå på Jesus Christ Superstar med min vän. Hon och jag tog studenten vid ett gott år. 1987. Vi har aldrig tråkigt ihop. Jag har alltid varit ute på skoj och på lördag är Jöback och Salo i Saab Arena och ger allt. Det ska vara fullt ös i mitt liv! Huka er! Idag hade jag mitt vackraste vid kanalen då jag tittade på allt som stod på marken. Ett höghus vid Stångån tog jag bilder på och där var det fullt med bosatta som stod och tittade ut över ån då jag kom. Båten Stockholm är byggd av mahogny och tog mig ut mot Nykvarn med en guide som hade ett fint språk. Här vid Stångån fanns jag med min kamera som jag har vid mitt hjärta. Ett gott nytt år till Sverige! 

2022-06-06