Mitt liv i Paris i november. 

Sabine är lärare på Svenska skolan i Paris. Hon kommer från Kisa. Vi gick på Värgårdsskolan båda två. Våra vägar korsades första gången då hon arbetade på förskolan där mitt barn gick. I den tid som var då så mindes hon mitt barns bästa dagar. I ett kyligt Paris vandrar vi tillsammans. Det var längesen vi sågs. Jag minns Sabines drivkraft. Ingenting var svårt. Hon var personlig assistent till mitt barn. Då förstår ni att hon betydde mycket för mig. Hennes engagemang i barn med särskilda behov är outtröttligt. Att alltid se möjligheterna i livet och inte hindren är viktigt för att göra ett bra arbete som assistent. Sabine pratar livligt om mitt barns framfart i skolan. I ett bra liv hade jag tur att möta henne. Ur ett gott skolliv finns ingenting som är så sorgligt att skolan min dotter gick i är nedlagd.  Hycklinge blev ett gott exempel på skolan som hade de bästa förutsättningarna för att ge ett barn med särskilda behov det bästa. Paris är inbjudande i november. Höstlöven har vackra  färgskiftningar. Att möta en vän i Paris och ha mycket att prata om är starka känslor. Svenska skolan i Paris är omtyckt för den svenska pedagogiken är mera lekfull än den franska. Dessutom får barn med särskilda behov extra stöd. I Frankrike är all undervisning i skolan kollektiv. På matrasten får barnen gå hem och äta. Svenskar som bor utomlands har en god lärare från mitt hjärtas hembygd. Att åka till Paris som au-pair är också ett bra liv. Det gjorde jag en tid. Jag har aldrig haft så roligt som då jag bodde här. Jag hade två barn som jag lämnade i skolan varje morgon. Så och på lördagar. Till lunch lagade jag spaghetti bolognaise som jag och barnen åt tillsammans på skollunchen. Jag hade ett betydelsefullt arbete. Föräldrarna hade ett arbete att sköta och hade ingen möjlighet att ge barnen skollunch hemma. På Svenska skolan i Paris har Sabine ett gott rykte som lärare. Vi går ut från skolgården och då är ett barn i samma stund framme och vill säga hejdå till henne. För ett barn betyder hon mycket. Det vet jag som hade tur att möta henne.