Kvällen då Tre Kronors hockeylandslag fick äta hamburgare i Linköping inför publik. ⭐⭐⭐
Jag vandrar ut mot mitt nya liv i Linköping som jag har skrivit om tidigare. Mitt gamla studentliv var här i Östergötlands universitetsstad. Det är söndag och jag går mot rött ljus. I stan fungerar inte trafikljuset då jag väntar på grön gubbe sker det ingenting. I trädgårdsföreningen är det fullt i caféet då jag tittar in i fönstren. Alla har någon att vara med. Jag känner mig ensam och modstulen då jag fortfarande inte hittat min man. Ett liv utan kärlek är svårt. Jag hittar kärleken inombords hos mig själv och hos vännerna som aldrig sviker. Januari är kyligt och grått då jag minns tillbaka till ett glatt gäng på McDonalds år 1987. Jag och Magnus hade varit på fest. Han var en killkompis. Vi gick till McDonalds sent en kväll då vi hade varit hos vänner och haft ett gott häng. Ryktena hade surrat i en veckas tid att ishockeylaget Tre Kronor var i stan på träningsläger inför hockeyVM år 1987. Jag fick ett brutalt uppvak i den sena vårkvällen då Thomas Rundqvist blickade ut mot fönstret på McDonalds. Vi skulle gå dit för att äta och klockan var nog elva på kvällen. Ett stort uppbåd hade bildats vid fönstret med nyfikna Linköpingsbor som hängde utanför då vi skulle gå in uppstod nästan tumult. Mitt hjärta slog ett slag för då fick jag en uppenbarelse. Mitt hjärtas hembygds hockeylirare från Vimmerby satt tillsammans med Tre Kronors landslag och åt vid ett långbord. Runt långbordet var det fullt pådrag med hockeyfans. Alla grabbar i hockeylandslaget åt och de var hungriga. Thomas Rundqvist är från samma stad som mig. Jag är född i Vimmerby. Tre Kronor hade ett bra träningsläger i Linköping den våren då Linköpings stad hade jubileum som 700 årig stad. Mitt hjärtas roligaste stund och ett oförglömligt ögonblick av hysteri. För de skapade tumult vid utgången av McDonalds. De var som stans största rockstjärnor och förväntningarna inför hockeyVM var stora. Senare det året tog Tre Kronor VM guld och Linköpings stad firade 700 år och jag var 19 år då. Hockeyguldet var guld på riktigt då detta laget hade riktiga storstjärnor. Jag följde alla matcher i TV då turneringen pågick i Wien i Österrike. Vid ett långbord på McDonalds fick min killkompis Magnus autografer av laget som han gav till mig i present då han visste att jag hade det största hockeyintresset av oss båda. I den tid som var då tog jag studenten den försommaren och åkte till Göteborg dagen efter för att se U2 konserten som jag längtat efter.
Jag hade ett gott liv på Teneriffa som turist. Mitt livs bästa semester. Som jag njöt av alla varma dagar då vi fick ta oss upp till vårt hotell och se solnedgången som kom emot oss. Det är stort. Vår lägenhet var rymlig och hade TUI på sin goda text som låg på ett bergsmassiv av Los Gigantes stora växtvärk. Här vårdas alla goda rader. Som stort liv. På mitt sätt valde jag att gå neråt till stadens största strand som hade lavafärgad sand. Där gick vågor upp till mitt finaste liv som var vackrast. Att få vandra runt på Los Gigantes vackra gata med nytt på kroppen kom som ett vackert smycke för här finns det vackra klänningar billigt i italiensk design. Jag hade ett gott liv i shopping. Allt var så fint på nytt. Mina bilder kommer här.